Äh det… whatever!

Har lite den känslan, ”det löser sig” och ”whatever”.

Just i dag i alla fall, jag är skittrött nämligen. Köpte förvisso ny bäddmadrass igår och när jag kom hem såg den ut att vara för kort… ”Äh, det löser sig” tänkte jag och se på fasen, det gick att sova på den haha! Den var ju inte för kort, det såg bara ut så. Hårdare än den förra men bättre stöd för min rygg. (Intressant eller hur? 😉 😛 )

Känslan av ”whatever” kommer mest av jobbet. Känns lite som att jag skiter i göra mitt allra bästa pga –

  • Efter löneförhandlingarna blev det jävligt tydligt att allt det jag gör inte är värt särskilt mycket 
  • Beställare ger mig tunt material och förväntar sig att jag ska utföra stordåd trots att de inte talat om för mig vad de vill att jag ska göra, jag ska kunna lista ut det själv
  • Externa kollegor som skäller, inte gör sitt jobb, ljuger och förstör gör mig bara ännu mer blasé… whatever!

Jaja, det löser sig med det med. Söker nytt jobb och drömmer om ett liv i lugnare tempo.

Nu ska ju i alla fall grannen ovanför flytta. Istället skulle det komma ”en utländsk fyrabarnsfamilj” enligt grannen (hon är skitsur för att jag klagat till värden över störningarna i huset).
Var det jätteviktigt att nämna att de är ”utländska” (vad innebär det ens?), din rasistiska lilla skit-tant!?

Med en fyrabarnsfamilj lär det nog bli andra typer av störningar och troligen får mina långa sovmorgnar på helgerna stryka på foten men förhoppningsvis spelar de inte så hög musik att rutorna skallrar och det inte går att jobba, sova eller ens slappna av litegrann…

Hejdå!

Jag har haft ruskigt dåligt självförtroende, fick ju tidigt lära mig att jag inte dög, var fet, ful och dum i huvudet. Sånt sitter i. Och jag har väl ändå haft tur, exet programmerade om mig så att säga. Han var helt tokig i mig och öste komplimanger över mig, lärde mig se mig själv genom hans ögon (sen att han tryckte ner mig genom att konstant påpeka vilken dålig människa jag var och hur jag var ”skyldig” honom ditt eller datt och hur usel jag var som krävde saker, typ respekt, det är en annan sak. Jag var ju i alla fall snygg liksom).

Sen har jag ju alltid varit lite bekväm av mig. Gått min egen väg, gjort min egen grej, mest för att jag inte orkar lägga energi på att försöka hänga med i alla svängar för hur man ska vara och se ut.

Därför får jag lite dåligt samvete när jag ruttnar ihop på människor som inte ser hur vackra de är, hur mycket de duger, hur bra de är som människor. Det stör mig. Mest är det komplimangfisket som stör och jag blir obstinat och vägrar nappa. ”Jaha, du tycker du är ful/tjock/har för små bröst osv osv.”
Jag tänker inte ställa upp och smeka medhårs. Nej.

Det är ju självförtroendet som ställer till det och genererar i det här fiskandet efter komplimanger.

Jag hörde, för massor av år sedan, en supermodell som gav det bästa rådet NÅGONSIN (och som jag följer slaviskt fortfarande)

Tala inte om för någon vilka komplex du har, för då kommer det vara det enda folk fokuserar på när de möter dig.

Exakt. Jag har en del… inte komplex direkt, men delar av min kropp som jag kanske inte tycker så där jättemycket om, men jag tänker inte tala om vad det är.

I många år hade jag komplex för min rumpa (tack för kommentarerna ”Bred som en ladugårdsvägg” och ”Plattröv!” pappa). Mitt ex lärde mig att det inte var något som helst fel på den. Många år hade jag komplex för mina ben (”Så hjulbent så en gris kan springa mellan benen på dig”, också pappa) men en dag upptäckte jag att det faktiskt inte alls var något fel på de, de var ju riktigt snygga!

Jag följer en tjej på Twitter, jättesnygg, skitrolig och lätt överviktig. Och hon har så fruktansvärt dåligt självförtroende, hon mobbar sig själv och jag har bara lust att skriva till henne –

SLUTA VARA SÅ JÄVLA TASKIG MOT DIG SJÄLV! FÖR HELVETE MÄNNISKA!

Man ska vara snäll mot sig. Om alla andra är skittaskiga så har du i alla fall en person som behandlar dig som du är värd, med kärlek, omtanke och respekt. Mobba inte dig själv! Om andra har lust att slösa energi på att vara taskig mot dig så är det ju liksom inte dig det är fel på, det är den som är taskig som har blivit felkopplad nånstans (och med all säkerhet har ännu sämre självförtroende än du)!

Och ja, jag vet att det är lätt att säga och skitsvårt att praktisera. Men övning ger färdighet, jag har tjatat på mig själv, berömt mig själv, fokuserat och gett uppmärksamhet till mina bästa sidor, det har hjälpt.

Visst har jag dagar där jag inte tycker jag är asläcker men oftare än sällan tycker jag att jag mer än duger. Jag gnetar på, skämmer bort mig själv med komplimanger och älskar mig själv villkorslöst!

Hoppas ni har en bra vecka! ♥

Citatet är från låten ”Vingar” med Mikael Rickfors, ett av mina livsmotton.

För övrigt såg jag honom i affären för några månader sen och höll på att heja på honom… ni vet så där som att man känner nån men inte sett dem på länge haha!

Mitt absolut största fokus just nu är att hitta jobb här uppe. För jag vill bo och leva här, så då måste jag hitta jobb 😉

Jag  brukar använda citatet när jag ifrågasätter vissa aspekter av mitt liv, tänker att ”MÅSTE jag verkligen göra det här?” och så kommer jag fram till att antingen ”Ja, jag måste göra det här, för jag VILL ha tak över huvudet och mat i magen” eller ”Näe, det måste jag inte och jag VILL inte heller” haha!

Skönt att min bästis med mig, han ser lite plufsig ut på bilden men det är en sanning med modifikation, gamm-gubben börjar tappa lite hull nu på äldre dar. Igår var jag lite ledsen så då tröstade han mig som bara han kan… ♥

Lycklig

Jag är så lycklig här! Jag vill vara här, alltid!

Det är så vansinnigt skönt att vakna av sig själv, inte ha något planerat, bara vara liksom.

Hunden är förvisso pigg och lekglad men det där med promenader, det är han inte så pigg på. Han sover mycket men alltså, det är helt okej när man är pensionär 😉

Mitt jobbsökande har gått i stå, mest för att det är semestertider men men, det löser sig.

Jag skriver, fotar, sover tills jag vaknar, har stora problem med att komma på nåt att laga till middag (har dock löst sig varje dag av nån anledning, jag gillar mat haha!) och gör så lite som möjligt. Har träningsgrejerna med mig men har inte gjort många marklyft eller annat än. Det kanske kommer.

Läser mycket, vilar, laddar batterierna och just ja, igår var jag och shoppade lite på outlet. Hade tänkt köpa 10 t-shirts, pga skitbilliga, men de hade bara fyra stycken i min storlek… jaja. Hittade ett par nya kängor i alla fall, en mjuk långärmad tröja och ett par nya mysbrallor. Älskar’t!

Vad gör ni?

Äääääntligen!

Semester! Njuter i fulla drag, även om jag onödigtvis vaknar typ halv sju på morgonen… Kan ju bero på att jag går och lägger mig tidigt förstås haha!

Har redan läst ut Burflickan, nu läser jag Snacka snyggt, Kan man dö två gånger och Ivan den Förskräcklige parallellt. Intressant!

Inte blir det mycket gjort. Sökt jobb (håll tummarna är ni snälla!), inspekterat tomten (vem har snott tomtpinnarna?!) och försökt gå långpromenader med hunden. Han är inte riktigt med på noterna.  Går helst och lufsar, nosar lite, pinkar eller bajsar sen vill han gå hem? Vi har precis kommit till stugan och det brukar vara lite si och så med energin hos herrn de första dagarna. Håller tummarna för att han piggar på sig, vill inte att han ska åldras så där snabbt som vissa säger. ”Det går snabbt på slutet”. NEJ! Jag vill inte att det ska gå snabbt! Det ska gå skitlångsamt, han ska ju bli minst 14 har jag bestämt 😉 Fyra år kvar, minst, alltså.

Tre veckor i stugan. Jag behöver det. Och jag inser att jag vill stanna häruppe. För alltid. Det är så TYST! Jag älskar det! Lugnt, stilla, tid för återhämtning och ro i själen.

Det är så mycket skit som händer. Både privat, jobbmässigt och i världen att jag behöver vara här, ifred, med vinden, regnet och stillheten.

Hur har ni det?

Övertid schmövertid

Igår jobbade jag inte övertid. Vilken lycka! 😛

Jisses vad jag vill ha semester nu!

Ska väl vara i stugan hela tiden men jag har några helger hemma innan jag får åka ”hem” igen. Måste… eller, vill, rättare sagt, göra mer flytande tvål. Det är askul! Diskmedlet jag gjorde funkar kanonbra men min duschtvål är slut så det måste jag göra mer. 😀
(På bilden är det en test-slatt av mitt diskmedel)

Har konstant ont i huvudet, mår illa och är yr… gissar att jag veeeeerkligen behöver semester. Några jobbiga jobbgrejer kvar att göra men skönt att ha de gjorda före semestern.

Löneförhandlingar på jobbet i dagarna också. Undra hur många procent jag fick. Är rätt bortskämd med bra lönehöjningar men nu är det ny big boss och nytt system så vi får väl se hur många av mina begärda 16% jag får. (Ja, jag vet, det är asmånga procent, men alltså… jag är sjukt bra. Och om jag får hälften är jag, ganska, glad 😉 )

Har ju tur som slipper vara inne på kontoret så mycket, särskilt nu när det börjar bli varmare. Otur att jag inte har AC i bilen däremot. Eller alltså, jag HAR AC i bilen, det är bara det att den inte funkar längre… 😀

Har ni semester än?

 

Fortfarande väldigt turbulent på jobbet. Trots (eller tyvärr kanske) att jag numer har hundrastare till den fyrbente (tre dagar i veckan) så bävar jag för att gå till jobbet. Stämningen är tryckt, många vantrivs numer och vi får vag eller ingen information om framtiden trots att de högst upp vet exakt vad som ska hända (och insinuerar saker hela tiden, braaaa för stämningen. Verkligen. Jättebra.) Externa kollegor och beställare som inte följer rutiner och ändrar sig i tid och otid så man vet fan inte vad som gäller. Men skäll får vi. För att det blir fel. Och när vi försvarar oss med att vi ju gjorde som vi blivit tillsagda så möts man av tystnad. Noll jävla kommunikation.

Jag försöker hålla mig därifrån så mycket som möjligt.

Just nu sitter jag och letar resor till solen. I november. Det behövs nog då. Plus att jag har hundrastare nu som kan ta honom då. Blir ju lite dyrt men men, det får det vara värt. 😀 Sol och Mojitos haha! Lutar åt Kanarieöarna men det kan  ju ändras.

Midsommar nu. Några dagars vila från skiten på jobbet. Nu är det verkligen dags för sängen, snart halv midnatt och jag är vansinnigt trött.

Hoppas ni får en fantastisk midsommar!