Bakvänt

Jupp. Det är jag det. Helt bakvänd.

Var ju hos Dr S idag (var fanns kom-ihåg-att-fråga-om-allt-det-här-lappen då? På jobbet så klart! Doh!)

Fick svar på spirometrin. UTAN medicin har jag ”rätt bra” (måste vara dr S favorituttryck tror jag 😉 ) lungvolym. MED medicin (Ventoline) har jag sämre kapacitet… Bakvänd som sagt.

Resultat av det resultatet?

Jomenvisstserru, mer piller. Den här gången ska vi prova kortisontabletter för att se om andningen blir bättre. Dr S frågade vilket som var bäst för mig, piller eller oral lösning, det är lite shit the same, det är lika svårt att svälja ändå…

Så. Kortison en vecka. Och så tyckte han att jag skulle ta kontakt med en sjukgymnast för mina onda höfter och ländrygg. Sagt å gjort. Ringde tre gånger, sista gången fick jag prata med en person som tog mina nummer och sa
”Vi ringer upp dig nån dag”
Jahaja… *fnissar* Kära nån…

Jag är trött, trots en timmes sovmorgon, och mina höfter skär nåt så inihe-te att jag snudd på gråter så fort jag rör mig. Om jag sitter absolut alldeles jättestilla så ilar det bara, ska jag resa mig känns det som nån sticker en lans genom höften på mig. Värry onajs ja..
Och gå tja… stelt, grimaserar och kan inte stå still för länge.

Vet inte om jag är rätt ensam om det här men, jag fick minsann publik för mitt framträdande i den spontana uppsättningen av ”Den ylande hundbajsupplockaren”.
Jojomensan, jag råkade nämligen skrika till av smärta när jag böjde mig. Satan vad ont det gjorde! 😯

Så. Prioritering. Apoteket för att hämta ut kortisonpiller istället för att hämta ut mina nya visitkort (hallååå? Orka åka till två ställen liksom!)

Det blir nog bra det där. Ska bli spännande att se om de ringer upp från sjukgymnastiken och i så fall vilken dag.

Försöker gå ”normalt”, så där som mamma säger att jag ska göra när jag har ont (för att förhindra felbelastning och spänningar) men det är lite svårt när lederna far iväg som de gör. Men jag försöker åtminstone, det kan väl inte bli fel då va..?

Dagens aber (förutom höfterna o det gamla vanliga)

* Värmen på kontoret har slutat fungera, resultat – vita/blå/röda stela fingrar och en rätt oskön känsla av död (jo, jag har känt på en död människa, kall på det viset känner jag mig)
* Ett par stycken på det här kontoret har fått en kraftig släng av kärringsjuka, dvs de är extremt sura på mig utan att jag får reda på varför. ”Näää, jag är inte aaaaalls suuuur på dig!”

Dagens braiga
* Hunden – alla kategorier 😉
* Att fler än två på det här stället faktiskt uppskattar mig och gillar det jag gör (för de)
* Snart är veckan slut
* Jag har fått så fin respons på saker jag gjort och sagt, även utanför arbetet, att det liksom nästan väger upp för det andra.
* Visst, höfterna gör ont och jag går som en ruskigt gammal pensionär, men alltså… nån dag ringer de från sjukgymnastiken och jag kan få hjälp haha!

Försöker vara positiv, jag lovar! Dessutom är det hockey i morgon! Yeay!

Läs även andra bloggares åsikter om läkare, spirometri, läkemedel, ventoline, prednisolon, kortison, smärta, hund, sjukgymnastik, apoteket, arbetskamrater, kollegor