Minnessvårt

Gick förbi en kille på min lunchpromenad och hinner med att tänka ”Han såg ju himla mysig ut” och fantisera lite om hur det skulle vara att krypa in i den varma famnen, bara för att två minuter senare inse att ”Den där snubben brukade jag ligga med, OCH mysa i den varma famnen, för ungefär 6 år sen!”

Är det liksom inte dags att börja äta nån sorts medicin då?

Allvarligt?! Jag blir nästan rädd för mig själv.

Annonser

Kommentarer till: "Minnessvårt" (6)

  1. Hahahaha Gud vad du är rolig! 🙂

  2. Nemos matte sa:

    Du är obetalbar! 😆

    Försök sova lite mer och jobba lite mindre under helgen i alla fall, ok? 😉

    • Jao… jag skrattar ganska ofta åt mig själv 😆
      (Brukar bli bäst så, att skratta åt alla grejer jag pysslar med, mer eller mindre medvetet).

      Idag hade jag inte tid att sova så mycket men imorgon ska jag försöka hinna med att inte göra nånting 🙂

  3. Det är bra att skratta åt sig själv! Bra att man kan bjuda på alla tokigheter man gör ibland.
    Och så får ju vi skratta med dig lite 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: