En annan grej som slår mig är att det ofta händer att män rättfärdigar sitt ”tafs” med följande:
”Försöker bara visa lite medmänsklighet och omtanke ju!”

Eh? Okej, har jag bett om det?

Vem bestämde att någon annan, rent fysiskt kan visa medmänsklighet och omtanke, för någon som inte ens bett om det?

Hur svårt kan det vara att fråga först?

”Hur mår du? Behöver du en kram?”

Jag tycker inte om påtvingad kroppskontakt, oavsett vem den kommer ifrån. Jag vill välja själv, det är min mänskliga jävla rättighet. Det är varje människas rättighet att själv välja om hen vill ha kroppskontakt och också ifrån vem den kommer.

Vad tycker ni?

 

Annonser

Kommentarer till: "Patriarkatet at its best 2" (4)

  1. De gånger jag sitter i rullstol när vi är på stan händer det nästan alltid att någon kommer, stryker mig över ryggen och frågar med ”gulle-röst: Meen huur äär deet?
    Jag mår illa över det, men som handikappad ska man ju stå ut och, framför allt, vara tacksam.
    Och alla dessa kramar från nästan okänt folk gör mig tokig! Visst vill jag krama de jag tycker om, framför allt familjen. Men varifrån har denna ”sed” kommit? Så var det inte förr.

    Därför får du en symbolisk kram via bloggen för DET går bra!

    • Uuuäsch! Jag hade blivit helt vansinnig!
      Precis! Min familj och nära vänner kramar jag gärna, men okänt folk? Nej tack.

      Tack! Du får en lika symbolisk kram tillbaka! 🙂

  2. Nemos matte sa:

    Ha ha, ja det här med kramar… på mitt förra jobb (visserligen nästan bara kvinnor så det är väl inte riktigt detsamma som det du beskriver) kramades det till höger och vänster! Arbetsklimatet var sådant, helt enkelt och det var rätt mysigt – när man vant sig! Hade jag börjat krama mina kollegor uppe i Norrland hade de trott att jag blivit galen… 😆

    Men det är inte enkelt… en kram från rätt person vid rätt tillfälle är mysigt, fel person och fel tillfälle – fett omysigt! Alltså det gäller ju att läsa av ”mottagaren”… eller helt enkelt fråga!

    • Ofta funkar det ju med att säga att man inte vill, eller till och med visa med kroppen att man tycker det är obehagligt, men ibland verkar som om folk blir stötta av att man inte vill ha kroppskontakt. Alltså, de tar det personligt.

      Jag gillar att kramas, med folk jag känner och tycker om men som sagt, rätt tillfälle och rätt person och rätt situation också, då 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: