Mmm, det var väl ungefär så jag resonerade igår när jag åkte hem från jobbet.

Sjukt trött och höll mig i vänsterfilen i tunneln eftersom det är minst risk att råka ut för en olycka i den. Det finns två filer till, mittenfilen – Där brukar folk få för sig att antingen stå still eller bromsa in kraftigt för att de ska in den tredje filen, den till höger (där det nästan alltid är kö). Så. Minst risk att råka ut för en olycka.

Jo.

Så var det ja.

Det är 70 km/h i tunneln, jag körde strax under det eftersom 1) var trött och 2) för ovanlighetens skull inte hade en rumpsniffare bakom mig.

Helt plötsligt, och naturligtvis utan att blinka, svänger en SL-buss ut i vänsterfilen. Detta eftersom det stannat en skåpbil i mittenfilen (som sen ska in i högerfilen).

Så. Jag slår på en pallnit och är nära att klämmas mellan bergväggen i tunneln och bussens vänstra front.

Som sagt. Tur att jag inte hade en rumpsniffare bakom mig, då hade det smällt rejält.

Hängde mig på tutan varpå stolpskottet i bussen tutar tillbaka… eh…? Va? Det var DU som gjorde fel! Inte jag!

När han svängt in i mittenfilen igen (självklart utan att blinka först) och jag passerade honom fick han fingret. Ett långfinger alltså. Perkele vad arg jag var.

Men hörrni… jag var inte ett dugg trött sen!

Hjärtat slog som tusan och adrenalinet pumpade stenhårt i kroppen. Jääääääääävlar vad rädd jag blev!

Och pigg.

Fram till ungefär efter 18… 😉

Men det var inga problem att hålla sig vaken resten av resan hem. Hej hå stresspåslag haha!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: