Beröring

(För info – Det här kommer bli ett rörigt inlägg, min hjärna är rörig just nu så ta det för vad det är.. 🙂 )

Det är märkligt det där, och även om jag tvivlar på att jag är ensam om det, så är det här med beröring något som… tja… påverkar mig på ett sätt jag tror inte är helt normalt.

Eller alltså, jo. Och nej.

Insåg för ett par dagar sen att jag både rycker till som om jag bränt mig och faktiskt BACKAR undan när jag t ex får en klapp på axeln. Ni vet en sån där klapp som betyder ”tack för hjälpen, bra jobbat!”

Varför!?

Det händer ofta. Även med människor jag både litar på och tycker om.

Varför!?

Beror det på att vi inte var så kramiga i min familj? Eller ja, farsan var ju. När han var full.

Hmm, jag tror jag hittat en av orsakerna till beteendet.

Jag är lite obekväm med beröring i det stora hela. Inte för att jag tycker det är otäckt (faktiskt) utan för att jag tydligen fått lära mig att det är fel på nåt vis. Farsan tvingade ju till sig kramar när han var full, inte trevligt, så jag har känslan av att jag kanske bryter nån sorts personlig gräns om jag rör folk. Samma gäller åt andra hållet. Jag utgår ju från mig själv och min personliga sfär lever tydligen sitt eget liv…

Min Ohana-syster, lillebror och mamma- nemas problemas att sitta nära eller krama/röra.
Andra i familjen, vänkretsen, min omgivning – not so much.

Vad fan är problemet liksom?

Jag har svårt att tolka vad en beröring från en ”icke-nära-familjemedlem” betyder eller äh… jag kan fan inte förklara vad som händer när nån rör mig. Jag blir liksom förvånad (! Ja! Det är DEN känslan jag är ute efter!) av att någon över huvud taget är så nära.

Varför vet jag ju inte men det kanske någon av er klokskallar kan hjälpa mig med? 🙂

Ha en underbar dag!

Annonser

Kommentarer till: "Beröring" (7)

  1. Man är ju olika… Vi är en familj som är fasligt touchyfeely och väldigt kramiga. För mig är det naturligt att krama vänner och – beroende på vem det är – även kollegor.

    Men jag har folk omkring mig som har ett helt annat behov av personlig integritet/personlig sfär och de tar jag inte i utan inbjudan.

    Kram (apropå! :D)

  2. Jag är nog lite som du, tycker inte alls om när folk som inte känner mig väldigt väl (närmsta familj, min man) tar i mig. Men för mig handlar det mest om att jag har väldigt stark personlig integritet i allt, både fysiskt och psykiskt. Jag tycker inte om att ta i folk jag inte känner och jag skulle aldrig berätta något personligt eller känsligt för någon som jag inte litade fullt ut på.

    • Mmm, jag avskyr verkligen när folk jag inte känner (vänners vänner till exempel) ska hälsa genom att kramas… Vad är grejen liksom? Jag brukar backa och demonstrativt sträcka fram handen 🙂

  3. Nemos matte sa:

    Intressant inlägg…

    Gillar inte heller det där kramandet när man träffar nån man inte känner och har jättesvårt att gå fram och krama nån annan, även om det är en jag känner och tycker om. Däremot har jag inga problem med att bli berörd eller kramad av andra – förutsatt att jag tycker om den personen, förstås. 😉

    På mitt förra (kvinnodominerade) jobb kramades det till höger och vänster, vi hade helt enkelt en tillgiven atmosfär och det var rätt mysigt. På mitt nuvarande (mansdominerade) jobb visar man istället sin tillgivenhet genom att tryck upp mig mot bokhyllor, väggar och annat. Kan vara rätt mysigt, det också. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: