Självhjälp

Eller nåt i den stilen.

Jag har ibland nån sorts kamp med (mot?) min egen kropp, min egen hjärna, mina egna känslor… Måste man ha det?! Har alla det?

Att jag fajtas mot kroppen då och då beror ju på att hjärnan vill mer än kroppen klarar av och jag vet ju egentligen att en förlust är oundviklig. Det är det som är jobbigast att acceptera. Att jag inte längre får bestämma själv.

Jag har sedan jag var barn varit chef över mig själv, i den mån man nu kan vara det som barn. Men just det här ”Kan själv”, det har jag levt efter. Och alltid klarat. Och faktiskt, varit stolt över, ”jag kan minsann själv, jag behöver ingen!”

wrong

Klart jag behöver hjälp, men satan vad det tar emot att ta emot (vad gillar ni den ordkrumbukten? 😉 )

Hmm… undra om jag ska ta och boka en tid hos en psykolog redan nu?

Klurar vidare under min fjärde lediga dag på raken. Jepp. Jag har det faktiskt förjävla bra!

Annonser

Kommentarer till: "Självhjälp" (8)

  1. Hej!
    Då jag var tvungen att börja ta emot hjälp (för flera år sedan) var det mycket jobbigt! Har själv klarat av tre barn och heltidsjobb inom vården. Men det gick till slut. Värst var att tappa intigriteten, Att behöva ha hjälp vid dusch och matlagning mm. Bara det att de öppnade MINA skåp och lådor var hemskt. Jag har nu lärt mig leva med det och är faktiskt glad över hjälpen, jag har personlig assistans så jag slipper hemtjänsten, jag vet vem som kommer och har själv valt mina assisenter.

    Jag är med i en grupp på Facebook som heter Leva med värk (mycket gnäll, men ibland något vetttigt!). I natt var där en kvinna som efterlyste någon med EDS för tips och råd. Jag kom att tänka på dig. Hon heter Louise Lönnberg. Jag tipsade om din blogg, kanske hon kontaktar dig. Sen är det upp till dig om du svarar. Hon är rädd och ganska desperat nu.

    Det där med psykologkontakt är inte så dumt! När man lever med en kronisk sjukdom blir man ofta deprimerad och det tär på själen. Sen vill man inte beklaga sig för mycket för släkt och vänner, då försvinner de!

    Kram

    • Tack så jättemycket för dina ord! De värmer gott!

      Ska kika in i den gruppen, tack för tipset! Får se om hon hittar hit också 🙂

      Hoppas du har en underbar dag!

  2. Det är otroligt svårt att leva med kroniska sjukdomar, en nära anhörig till mig drabbades av svår Crohns för några år sedan och jag träffade en terapeut efter det för att bearbeta alla känslor och oro så jag kan bara tänka mig hur mycket värre det kan bli för er som själva har en kronisk sjukdom.

    • Ja, ibland är det ett jäkla fajtande med både det ena, det andra och det tredje (ibland får man ju slåss mot sjukvården dessutom).
      Just nu svajar det som fasen så jag borde ta mig i kragen och ta tag i saken 🙂

  3. Jag är helt för hjälp! Kropp och själ! Båda behöver omtanke och ömhet.

  4. Jag har ju ingen erfarenhet av sjukdom som hindrar mig fysiskt. Jag vet inte hur det är att inte kunna röra sig – skulle egentligen pratat med min man innan jag postar, han vet tyvärr mer om sånt (men han vill nog inte bli väckt klockan fyra för att prata bloggar…) – så du får ta min kommentar för vad den är, dvs utifrån det jag tror och har upplevt själv.

    I min värld är det en styrka att veta vad man inte kan och kunna be om hjälp. Det är inte en svaghet att inte orka själv. Jag sökte kuratorhjälp när jag brakade runt förrförra årsskiftet och har faktiskt bett BVC förmedla psykolog nu. Jag mår iofs bra nu, men har några saker jag vill bolla – jag fixar det nämligen inte själv.

    Jag har vänner omkring mig som suttit i skiten rejält men inte klarat att be om hjälp. De har hellre suttit hemma hungriga än att be om hjälp med handling tex och jag blir så arg. Ingen måste vara stark jämt… När mamma behandlades för bröstcancer för kanske tio år sen så ver jag att det var en mening jag upprepade igen och igen ”ingen måste vara stark jämt”.

    Kramar

    • Tack för dina kloka ord! Du har helt rätt, ingen måste vara stark jämt, men det är svårt att lära gamla hundar att sitta (det där är visserligen inte sant men äh… )
      (Nä, det hade nog inte varit så poppis att väcka mannen vid den tiden nä 😉 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: