Övergivenhetssyndrom

Ja, det fick jag som diagnos av en före detta kollega (han var visserligen psykolog men ändå)...

Och jo, så kan det nog vara, jag är livrädd för att börja älska någon, de försvinner ju bara! Därför har jag knuffat undan folk som vill komma nära. Ingen bra strategi ska ni veta…

Hur som helst, flera nätter de senaste veckorna har jag haft drömmar med ett återkommande tema –

Min hund är borta!

Den där känslan, stressen, oron, rädslan, den följer med mig ända tills jag vaknar och fysiskt kan ta i honom.

Att tolka den drömmen har varit svårt tidigare, men i morse tänkte jag ett steg längre, och det är sjukt svårt att acceptera sanningen… för…

Vad betyder min hund för mig?

Typ allt! Han är min bästis, han får mig att skratta, han får mig att känna mig trygg och jag är villkorslöst älskad och jag älskar honom lika villkorslöst.

I drömmen är han borta.

Ni hajar va?

Något fattas i mitt liv.

Min hund. I form av en människa.

Fan också.

Annonser

Kommentarer till: "Övergivenhetssyndrom" (4)

  1. Det är nog en väldigt vanlig känsla, man vill bli älskad och är samtidigt rädd för att bli sårad och lämnad. Det är inte enkelt.

  2. ullebengtsson sa:

    Väldigt fint och modigt! Kram.

  3. Usch vilka hemska drömmar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: