Nästan övernaturligt

Jag och min fyrbente är ju, för att uttrycka det milt, tajta. Han beskyddar mig, ger mig kärlek och är en sån där kompis som är ytterst svårt att hitta.

Igår kväll undrade jag om han fattar mer än jag tror…. Näst sista promenaden gick vi en kortare runda och jag sa till honom att vi skulle gå den längre nästa gång.

Så.

Sista promenaden. Jag var jättetrött. Jag tänkte att –

”Men han bajsade ju förra vändan, då kan vi gå den korta igen, det gör inget”.

I samma stund tar det stopp i andra änden av kopplet. Min fyrbenting har stannat.

Jag vänder mig om och tittar på honom.

Alltså. DEN blicken.

Den talade HÖGT.

”Men?! Du SA faktiskt att vi skulle gå den lååånga nu!”

Jag svarade honom med att ”Jaja, jag vet. Vi går den långa då”.

Då följde han med. Så klart.

Och han hade ju rätt, jag hade lovat honom, då ska jag hålla mitt löfte också. 🙂

wpf_4391

Bilden är från idag, vi gick ut i skogen och lekte. 🙂

Annonser

Kommentarer till: "Nästan övernaturligt" (8)

  1. De är smartare än man tror de små liven 🙂

  2. Nemos matte sa:

    Ha ha ha! Åååh! Igenkänningsfaktorn på detta..! 😀

    Det är väl klart att de förstår vad man säger!? 😉

    • Då borde egentligen inte folk tittas så konstigt på mig när jag pratar med min hund som om jag pratar med fyraåring, han fattar ju precis! 😀

  3. Vilken mysig historia, bra att han fick ta den långa rundan! Jag blir så hundsugen när jag ser bilder som den du la upp!

  4. Fniss!! Kloka vovven 🙂

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: