Det tar sig

Okej. Jag är fortfarande ett vrak typ men ändå, det tar sig. Eller ja, jag gör mitt bästa för att spara energi eftersom min kropp verkar vara omättlig när det gäller att göra av med den på saker jag inte har kontroll över.

Små, små guldkorn i vardagen gör det lättare i alla fall. Som igår, i affären.

Jag står vid hyllan för eh… tja… inte-Svenne-Banan-mat och funderar på vilken curry jag ska välja, det är trångt och när jag ska vända mig om för att gå tillbaka längs gången står jag nästan öga mot öga med en man som jag av någon anledning tycker mig känna igen. Jag typ stirrar på honom, försöker placera honom nånstans och så säger han ett försiktigt ”hej”. Jag är inte helt säker men jag tror inte jag svarar ens en gång (otrevliga lilla jag!) utan fortsätter stirra…. Hjärnsläpp! Vad är det för fel liksom!? Och nej, han är inte kändis, men när jag funderat ett tag (dvs ungefär när jag hunnit hem) kom jag på att jag nog kanske, möjligtvis har interagerat med honom i kassakön i samma butik tidigare… Herregud..!

Iiiii alla fall, guldkorn!

Fler såna –

• De där envisa små krokusarna som varje år tränger sig upp mellan plattorna och grunden till huset vid uteplatsen (typ under altandörren) varje år!
• Att lilleman varit hältfri ända fram till igår kväll, då haltade han lite och även i morse men det blev bättre efter medicin. Men! Han har leksinnet kvar, igår hittade han en boll ute, som han självklart råkade bita sönder efter att ha kastat omkring på den ett tag, haha!
• Det är lugnare på jobbet (även om somliga chefer fortfarande är ganska mansgrisiga och lätt dumma i huvudet ibland)
• Och en sån här liten grej… En helt ny tandborste. Som matchar både tandkrämen OCH duschdraperiet… herregud, vad mer kan man begära vavava?! 😛 😉