Jag har det perfekta jobbflödet just nu, lagom mycket så jag kan jobba i ett men ändå i sansad takt, älskar det! Och dagarna går så vansinnigt fort! 😀

För några månader sen fick jag ett tips om två kosttillskott som skulle vara bra för oss EDS:are, det hade visat sig i nån forskningsrapport, att L-Carnitine plus coenzym Q10 hjälpte mot den där speciella tröttheten man får av kronisk smärta. Det hjälper också muskelåterhämtningen.

Förra veckan fick jag tummen ur och beställde. Nu har jag ätit i två dagar och det är säkert bara en lättare placebo-effekt men jag känner mig piggare i kroppen haha!

Apropå förra inlägget kom jag att tänka på den där gången i åttan, när vi hade friluftsdag med skolan och en tjej från nian gick fram till mig för att fråga: ”Är du kille eller tjej?”

Just då blev jag skitsur men så här i efterhand har jag tänkt på två saker:

1. Jäkligt tufft av tjejen i nian att över huvud taget gå fram och ställa frågan.

2. Jäkligt tufft av mig att inte skämmas ett jävla dugg över hur jag gick klädd.

Försökte hitta en bild för att visa hur jag såg ut då men jag hittade ingen, ska leta mer sen.

wpf_230132

(Edit: Se där! Visste väl att jag hade åtminstone en bild!)

Ett annat tillfälle när jag blev misstagen för kille var det mamma som blev förnärmad. Vi var i Ludvika, på väg upp till stugan, tillsammans med en av mammas kompisar och vi hade stannat för att sagda kompis skulle hälsa på en av sina killkompisar. Killkompisen pekade på mig och min bror som satt en bit bort och sa ”Ta med grabbarna så kan de åka go-cart medan vi fikar”.

Mamma snörpte på munnen och sa att det där faktiskt var hennes son och DOTTER!

Jag kan faktiskt förstå varför folk misstog mig för kille, inte gjorde det mig nåt heller. Jag hade snaggat hår, var osminkad och hade aldrig kjol (hade ju fått lära mig av både mobbare och min far att jag hade stort arsle och fula ben såatte..)
Det var inget medvetet ”statement” eller önskan att vara ett annat kön, det var helt enkelt en försvarsmekanism. Jag kände mig trygg i mina o-tajta, ”grabbiga” kläder trots att jag inte kom undan mobbarna för den sakens skull, men kläderna låg ändå som en mjuk, skyddande mur runt mig…

Egentligen var väl inte kläderna så himla ”grabbiga” egentligen; o-tajta jeans, stora t-shirts och munktröjor. Ungefär som jag går klädd nu, förutom att jag då och då gillar att visa både mina kurvor och mina snygga ben (ja, farsan var dum i huvudet).

Oj. Vilken lång parentes det blev haha!

Det var ju liksom meningen att det skulle vara ett ”yeay-det-är-fredag”-inlägg. Oups! 😉

Hur som helst – Hoppas ni får en underbar dag och sjusärdeles fantastisk helg!

Annonser

Kommentarer till: "Åsså vare fredag igen då" (6)

  1. Det spelar ju egentligen ingen roll om det är placebo eller ”på riktigt” så länge du mår bättre av det! Kör vidare! Det där med grabbigheten känner jag också igen mig i, inte i utseende då jag fullständigt älskar smink och klänningar men i annat. Jag får ofta höra av (engelsktalande) vänner att ”you’re like a dude!” när vi pratar om nästan vad som helst, från filmer till politik eller förhållanden. Jag har alltid tagit det som en komplimang!

    • Precis min tanke också, funkar det så funkar, exakt hur är mindre viktigt haha!

      Får höra samma sak, att jag ”inte är som andra tjejer”… näe, precis, jag är ”bara” jag 😀

  2. Menvafan nu har du försvunnit ur min läslista i appen igen…

    Kul med mobbare. Verkligen. En av mina dök ju upp på min arbetsplats och Jon är sååå glad att se mig,,, undrar hur hennes minne av skoltiden är?

    Jag såg nog oxå väldigt grabbig ut, kort hår och skinnjacka 😉

    Kram

    • Mysko!
      Jag har inte träffat min värsta mobbare sen gymnasiet, skitskönt! Men ibland undrar jag hur hon skulle reagera om vi träffades. 🙂

  3. Nemos matte sa:

    Känner igen mig lite för mycket för att det ska vara behagligt. Tänk att jag för fyra år sen köpte min första klänning..! Fram till dess levde jag fortfarande i jeans och tröja. Jodå, uppväxten sätter sina spår… 🙄

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: