Stress = mardrömmar

Det värsta med att ha så överknökat mycket på jobbet är att jag blir stressad. Och det vore ju visserligen okej, om det bara var lite höjd puls och snurr i skallen. Men icke. Mardrömmarna kommer som ett brev på posten då.

Inatt brakade hela helvetet löst!

Först var det lugnt och stilla. Det var tydligen jul men ingen snö utanför fönstren. Granen stod färdigklädd i vardagsrummet och det låg inslagna paket under. Jag kände inte igen lägenheten, men i drömmen bodde jag där med min mamma, lillebror, hunden och sen hade jag tydligen en något yngre syster med långt blont hår (?) Det är kväll/natt och mörkt ute, en oroskänsla börjar forma sig i mig. Himlen lyser upp i ett vit-orange-lila-rosa ljus samtidigt som en kraftig åskknall smäller av precis utanför, sen en gång till. Det smäller så kraftigt att taklamporna skallrar, julgranen tippar och det sprakar när de elektriska ljusen slits sönder i fallet. Det börjar brinna lite i granen och av någon anledning går jag fram till paketen. Lyfter upp ett litet fyrkantigt, inslaget i rött papper med små vita prickar på. Det är inget snöre men det sitter en liten etikett på, gjord av en orange post-it-lapp och slarvigt påtejpad. Jag tror jag inser här att jag drömmer för jag försöker titta vad det står på lappen. Det är text, men jag ser ändå inte vad det står. Förutom ett ord – Dax.

Nu sköljer oron över mig och jag går ut i det lilla köket där min syster sitter på golvet. Hon är livrädd och håller krampaktigt i min hund. Jag sätter mig bredvid henne och hon kryper ihop intill mig. Hon säger något, jag minns inte vad, men jag svarar henne att allt kommer bli bra. Stryker henne över håret och hör hur hon gråter. Jag är också livrädd men känner att jag måste vara stark för hennes skull.

Utanför rasar ovädret. Jag har en arm om min syster och den andra om min hund när jag hör rösten. Jag vet vad som väntar tydligen. Jag vet att det här är slutet. Jag kan inte göra någonting, det är bara acceptera. Kvinnorösten utanför fönstret skriker i en megafon – Jag hämtar honom nu!

Där vaknade jag. Och undrar så vem det är hon skulle hämta.

Somnade om och drömde igen, men ingen mardröm den här gången, även om det var en stressig känsla…

Såja. Nu ska jag fortsätta jobba. Försöker hålla i minnet att det här bara är tillfälligt. Stressen alltså. Egentligen borde jag fila på mina krav inför löneförhandlingen men vet inte riktigt när jag ska hitta tiden… Kanske på måndag, när min Ohana-syster åkt hem?

Mmm, jo, så gör jag. 🙂

Hoppas ni har en skön fredag!

Tjabba!

Annonser

Kommentarer till: "Stress = mardrömmar" (4)

  1. Fy tusan 😳
    Känns som jag behöver skicka över ett helt gäng kramar!

  2. Nemos matte sa:

    Brrr, vilken ruggig dröm! Hoppas att stressen minskar snart. Och att du har haft en skön helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: