? Eller är det del 5? Vad vet jag, men trots att jag är jätteduktig på att låta jobbet vara på jobbet och fokuserar på allt annat än just det när jag är hemma och alltså ”off the clock” så kommer mardrömmarna. För det är ju på natten vi bearbetar dagen. Och jag är tydligen fortfarande stressad. En kollega sa att det syns i mitt ansikte. Obra.

Och det blir ju liksom lite av en ond cirkel det där, sova dåligt, känna sig trött på jobbet och alltså bli stressad när man inte hinner eller förstår (pga hjärndimman som är pga tröttheten)… Sen har man mardrömmar eftersom hjärnan ska bearbeta dagen… Jävla märklig konstruktion det där!

Inatt flydde jag undan en man. Han höll mig i ett järngrepp och var på väg att både våldta och mörda mig. Lyckades få tag i en liten sån där fällkniv och högg honom i fingret. Sen slet jag mig loss. Och sprang för livet eftersom han jagade efter mig.

Av någon anledning väljer jag att ta hissen upp i huset (ska tydligen försöka ta mig till min lägenhet, i ett hus jag aldrig sett/varit i förut i vaket tillstånd). Det är en hiss med stora tunga skjutdörrar i trä! Gissa vad som händer? Hissen stannar naturligtvis mellan två våningar. Och istället för att rationellt tänka att ”här är jag ju trygg” så knuffar jag upp dörrarna i ren panik och pressar mig ut ur hissen. Då ser jag att min förövare är på väg upp i den andra hissen. Jag ser en ytterdörr i trapphuset, lite inklämd och ett par trappsteg upp från korridoren som löper från hissen och runt i hela fastigheten liksom och tänker att jag kan ta skydd där. Det står ”GÖSTA” på en mässingsskylt och av någon anledning väljer jag att inte banka på den dörren utan springer istället vidare.

Någonstans här inser jag att jag drömmer och väcker mig själv.

Galet.

Man behöver ju knappast vara erfaren drömtydare för att haja grejen med den drömmen.

Fortsätter med mitt mantra ”Det är bara tillfälligt. Det är bara tillfälligt. Det är bara tillfälligt.”

Och! Försöker också påminna mig om att jag bara kan göra MITT bästa, jag kan inte påverka situationen med att mina frågor inte får svar eller att de som ska göra arbetsuppgifter nu, för att klara sina arbetsuppgifter sen, inte klarar av att ta eget ansvar. Jag är ingens barnvakt. Punkt.

Jahaja, dags att arbeta igen.

Annonser

Kommentarer till: "Stress och mardrömmar del 2" (4)

  1. Gud så läskigt! Kram!

  2. Så länge ”det är bara tillfälligt” faktiskt bara ÄR tillfälligt och inte drar ut i flera månader. Är det mer än ett par veckor i taget så är det skrämmande nära att bli permanent så ta hand om dig själv!

    • Jag tror att det bara är nästa vecka också som kan vara lite för rörig att hantera ordentligt men sen så! 🙂
      Försöker hela tiden påminna mig om att se till nuet och vara bara där, och som sagt inte stressa upp mig över saker jag inte kan påverka 🙂
      Tack för omtanken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: