Jag tänker på döden ibland. Eller ja, ganska ofta faktiskt.

Och inte direkt döden på så sätt, utan mer min egen dödlighet.

Ibland funderar jag på hur det skulle vara att helt plötsligt dö. Har jag levt ett bra liv? Är jag liksom nöjd med vad jag har åstadkommit?

Svaret blir alltid detsamma – Ja.

Jag är nöjd med mitt liv. Jag är nöjd med det jag åstadkommit och vad jag upplevt.

En del säger ju att man inte ska nöja sig. Och i viss mån håller jag med. När det gäller förhållanden till exempel. Där ”nöjer jag mig inte”. Mitt liv är värt mycket och inte fan tänker jag ”nöja mig” i ett förhållande. Gjort det förr, aldrig igen. Jag är värd det bästa. Basta! 🙂

Så är det med det, hur tänker ni?

Annonser

Kommentarer till: "Vi ska alla dö en gång" (4)

  1. En av tjejerna i längtansbloggvärlden fick cancer när deras lilla barn långt om jävla länge kom till världen. Hon dog för några dagar sen, två dagar innan barnets andra födelsedag. Hennes är ingen plötslig bortgång, men det väcker definitivt tankar. Inte minst surrar tankarna på mitt eget cellprov.

    Är jag nöjd? Ingen aning. Skulle jag vara redo att lämna det jag har? Aldrig. Nu äntligen har jag det liv jag längtat efter! Kanske är det att vara nöjd??

    Spännande frågeställning du lyft!

  2. PS; menar alltså nöjd i bemärkelsen dö nöjd. Vara nöjd med det jag gjort i livet. Självklart är jag mer än ”nöjd” över det liv jag har och den familj jag älskar. Ser att ovanstående kanske kan misstolkas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: