Jobbfamiljen

Hängde lite på 9gag igår och ett av inläggen handlade om ”work husband”, alltså ”jobb-make” och jag började fundera lite på dynamiken på en arbetsplats.

Jag har ju jobbat på samma ställe i femton år nu (svårt att ta sig härifrån haha!) och ”familjemedlemmar” kommer och går med ojämna mellanrum.

Vissa saknar man mer än andra när de går vidare och somliga tillskott klarar man sig utan medan andra känns som de alltid funnits där.

Jag har ingen direkt ”jobb-make” även om kollegorna skojar om att jag och snygg-häck-kollegan är som ett gammalt gift par. Enda anledningen till den benämningen är att vi ofta sitter tätt intill varandra och löser korsord på rasterna, i övrigt har vi inte mycket med varandra att göra.

En ”jobb-lillebror” har jag däremot. En sån där som jag skulle slåss för, en sån där som är så jävla jobbig att jag har lust att skaka om honom ibland, men mest av allt försvara och backa upp. Jag gillar honom jättemycket men har aldrig tänkt på honom på ”det” sättet, det känns konstigt, även om han ser väldigt bra ut.

Sen finns det en besserwisser-kusin som alltid kör sitt eget rejs utan hänsyn till andra, en rasistisk sexist-farbror man helst inte vill umgås mer än nödvändigt med (och så hans ”fru”, ytterligare en otäck rasist), små-kusinerna som far omkring som LSD-påverkade kaniner och så de där andra i släkten (som jag inte orkar dra igenom nu) som man liksom träffar på då och då och antingen gillar mer eller mindre… 🙂

Har ni eller har ni haft nån jobb-respektive?

friday

Annonser

Kommentarer till: "Jobbfamiljen" (6)

  1. Haha jag har en jobb-fling som samtidigt är lillebror 😉 Han är tio år yngre och vi är både förtroliga och stöttande/fnissande.

  2. Jag skulle nog säga att jag har/haft tre jobbsläktingar: jobb-frun, hon jag alltid jobbar bra med, son tänker likadant som jag och som jag kan prata med är jag blir arg på andra jobbsaker. Jobb-systern, vi som pratar i filmcitat och har så mycket interna skämt att det är i stort sett omöjligt för andra att förstå vad vi säger. Sist men inte minst, jobb-fastern, mer erfaren, någon som man kommer överens med och jobbar bra med och kan be om råd men som är lite märklig och svår att förstå sig på.

    Jättekul idé att tänka på kollegorna såhär, de blir ju gärna litte som en extra familj efter ett tag!

    • Visst är det häftigt?! Jag menar, vi spenderar ju nästan all vår vakna tid på jobbet, eller ja, åtminstone hälften så jobbet blir ju lite ”hemma fast borta”. Inklusive familjemedlemmar 😀

  3. Nemos matte sa:

    He he, på mitt nuvarande jobb har jag helt klart en jobb-make, vi har fått kommentarer av besökande att vi låter som ett gammalt par… 😀

    På mitt första jobb fanns mor och far, bror och syster och deras respektive samt ett par kusiner. Och så ett par av oss som inte var släkt med resten men som ändå liksom blev en del av en utökad jobbfamilj eftersom vi fick ta del av alla privata grejer. Familjeföretag är lite annorlunda, på gott och ont. 🙂

    • Ja, kan tänka mig att det är lite klurigt med familjeföretag. På mitt jobb finns tre från samma familj, kan bli liiite knöligt ibland då fadern är storchefen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: