Önskeinlägget

På begäran, från ER, ett inlägg om min käre fyrbenting –

”Den gula tiken som skulle heta Cuba blev en blå hane som döptes efter en slovensk hockeymålvakt”

Jag skulle ju ha en tik. Min förra hund var en hane, den innan det en tik. Nu hade jag varit hundlös i 6 år och den där klådan, den där pusselbiten som fattades, den skulle bara stillas med en ny fyrbent kompis. Det fattade jag ju, det fattade jag redan för flera år sen.

Valparna kom. En hane, en hane, en hane, en hane, en tik, en hane.

Tiken var redan tingad, kunde jag inte tänka mig en hane i alla fall? En blå?

Jodå, det kunde jag ju.

Så kom dagen vi skulle hämta honom. Den här bilden borde givit mig en fingervisning om vad jag hade att vänta mig… men näe, då var han ju bara söt.

Vi är ganska lika. Gillar att jobba, men vill att det ska gå fort så ibland fuskar vi. Jag har dock lärt mig att i mitt fall kan det generera i skador om jag fuskar med övningarna på gymmet…

I början (minns inte när färgen ändrades faktiskt) så var hans ögon fantastiskt blå –

Vi har varit på en del utställningar och fått ett och annat pris men så här är det, han är inte ”korrekt”. Och det gör mig ingenting, jag är inte så intresserad av utställningar faktiskt. Han har tydligen fint huvud och bett men för raka vinklar, för smal bog och så svansen då…

Svansen ska gå i en båge, inte en knorr haha!

Här är han med sin pappa, jag och min kompis (som äger pappan) var upp till Sundsvall för en utställning (pappan är snygg nämligen haha!) –

Då var han inte gammal, lillskiten!

Jag hade ju egentligen bestämt mig för en annan ras, en mindre, sen träffade jag Lix pappa och blev charmad så till den milda grad att jag liksom var tvungen att ha en likadan! ❤

Vi har haft nio fantastiska år, med en liten bajsperiod pga en dagisvistelse, och jag hoppas på lika många till men det är nog att ta i haha!

Kan göra en liten lista annars blir det här inlägget en roman (är det redan det kanske?) –

Varmaste minnet: När han som nykomling i familjen hade varit ute på kissrunda mitt i natten, i ösregn, somnade mellan mina ben när jag satt på golvet och torkade av honom. Jag hade inte hjärta att väcka honom för att flytta på mig, så där satt jag, mitt i natten, och lyssnade på hans andetag och regnet som smattrade utanför.

Värsta minnet: Har två faktiskt. Det första var när han i princip krockade med en hare och sen gled linan ur min hand och han drog iväg efter haren. Längsta 30 minuterna i mitt liv…!
Det andra var när han och hans kompis Sune var nere på badplatsen och lekte, Lix kutade ut på bryggan och inser ganska sent att den faktiskt tar slut. Han hatar vatten, så han satte sig. Eller ja, han försökte. Det var nämligen i mars och det var halt. Så han gleeeeeeed, plums. Han sprattlar en stund, sen sjunker han. Och jag står och bara tittar, helt chockad. Som tur var hade Sunes husse sinnesnärvaro nog att med snabba steg kuta ut på bryggan och sträcka sig ner i vattnet för att dra upp mitt hjärtegryn. Herregud…

Bästa egenskapen: Han är fantastisk på att läsa mig, han är fantastisk på att trösta, han är fantastisk på att få mig på bättre humör. Han får mig att le genom tårar, att skratta så jag gråter och att känna mig så enormt älskad.

Egenheter: Han hatar när det regnar men kliver själv i badkaret när det är dags för dusch. Han älskar att äta snö, dricka ur vattenpölar och tycker barn är jättespännande… på avstånd. Kommer de för nära går han gärna undan. Han älskar små hundar, blir dödsförälskad i taxar och dvärgpudlar! Älskar ost och popcorn (precis som matte) och banan (dock ska de vara krav och inte för gula). Ligger gärna still i gassande solsken men promenerar inte gärna då. Älskar gubbar med stor mage och skägg, han blir alldeles till sig i trasorna då (matte tycker ju att han kunde sikta in sig på lite yngre förmågor men nähä…) Han ylar i takt med blåljussirener, Glassbilen och kyrkklockor.

Tricks: Jag har lärt honom trycka på knappen för grön gubbe vid övergångsställen, lampknappar och öppna lådor (inte helt genomtänkt de två sista tricksen faktiskt). Har försökt lära honom nysa på kommando men det är väldigt svårt (omöjligt?) Han kan höger och vänster, hälsa, high five och typ kissa på kommando. Alltså jag säger ”Du skulle ju pinka, gör det nu då” och häpp! Pinkelipink!

Så var det med det. En mindre roman men men… enjoy! 😉

Annonser

Kommentarer till: "Önskeinlägget" (8)

  1. Underbart inlägg! Det märks att han är din stora kärlek 💚
    Kram

  2. Mitt hjärta smälter ❤ de e underbart med djur för de små liven fyller ens liv med mycket glädje.

  3. Så kul att läsa, han verkar riktigt härlig! Ska kika mer på hans blogg också!

  4. Har han en egen blogg! Ursäkta om jag är helt dum i huvudet, men var hittar jag den bloggen? Jag har missat detta trots att jag följt dig i flera år!

    • Åh! Var helt hundra på att jag hade länkat till hans blogg här men nähä, sicken miss!
      Har skrivit sedan dagen han kom in i mitt liv, men det har blivit färre inlägg med åren eftersom han inte är med mig på jobbet längre 🙂
      Här är den → https://lillelix.wordpress.com/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: