Grejen med EDS

Ja, alltså, jag glömmer ganska ofta att jag har EDS. Smärtan lever jag ju med så det är normaltillstånd för mig att ha ont i kroppen.

Det jag glömmer bort är den förhöjda skaderisken. Jag kan skada mig på de mest banala sätt.

Glömde bort det i morse när jag skulle visa kollegan hur mina grannar ovanpå ”går” (dvs, de stampar verkligen ner fötterna i golvet)… Vad som hände? Jag fick en muskelbristning i ena vaden så klart. Inget ovanligt för nån med EDS. En sån där ”oups, fasen jag glömde”-olycka.

Så nu kan jag knappt gå. Sitter så still jag kan för att det inte ska göra för ont i vaden.

Förra skadan var mer än sån där ”ähmen lägg aaaav”-olycka. Jag gick i högklackat tre dagar på raken. Så självklart hoppade en av mina tår ur led så jag fick gå på kryckor i ett par veckor…

Kul med EDS. Verkligen. Jättekul.

Eller jo, alltså jag är inte så bitter som jag låter, jag tycker faktiskt det är fascinerande med de olika sätten jag kan bli skadad på… Gå i högklackat, stampa med foten, sitta och vila huvudet i vänsterhanden (då hoppar axeln ur led nämligen), snubbla på en kotte i skogen och vricka foten, tja… lite såna där grejer ni vet.

Så, nu ska jag tycka lite synd om mig själv igen. Särskilt eftersom jag är kissnödig men veeerkligen inte vill resa mig upp och gå eftersom det gör så satans ont. Knipövningar är väl bra va?

paintrain

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: