Jag skulle ju sluta

Svårt det där. Att sluta med något som egentligen präglar hela ens natur, det där med att vara snäll och hjälpsam. Om en kollega behöver hjälp, då ställer jag ju upp. Så är det bara. Jag har haft det i mig sen barnsben, att hjälpa till där jag kan.

Och när jag behöver hjälp. Då möts jag av kompakt tystnad och dåliga ursäkter för att inte ställa upp. Vi snackar ursäkter i klass med ”Näe jag kan inte, jag ska sortera papper”…

Jag bad om avlastning i två timmar när jag är på ett läkarbesök. TVÅ timmar.

Tack för hjälpen. Verkligen.

Jag vill sluta vara så snäll och hjälpsam hela tiden, men samvetet ba’ ”Men såååå kan du ju inte gööööra! Det är ju asataskigt!”

Mmm… är ni för snälla mot folk som inte riktigt förtjänar det alla gånger?

Annonser

Kommentarer till: "Jag skulle ju sluta" (4)

  1. Men oj. Jo det där känner jag igen, käften erbjuder hjälp och sen kommer hjärnan på att jag egentligen inte vill… (jag kanske tom inte ens tycker om personen i fråga!)

    Men jg brukar få hjälp tillbaka. Uselt av dina kollegor!!!

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: