Arkiv för kategorin ‘bilder’

Menskopp schmenskopp

Vilken grej! Menskopp. När jag hörde det första gången tyckte jag det lät lite otäckt, äckligt liksom, menskopp.

”Får det vara en kopp mens? Nej tack, men gärna en med kaffe om du har”

Lite så…

Så den låg där i städskåpet. I ett drygt halvår. För jag vågade inte. Den var ju skitstor! Hur skulle man få in den?

Och vilket jävla meck jag hade första gången jag skulle sätta in den! Jag är ju lite så, ”hur svårt ska det vara?” och provar lite på måfå.

Lite klurigare än jag trott eftersom jag inte läst på ordentligt. Menskoppen ska alltså _inte_ sitta lika långt in som en tampong! Det är också lite meck att få ut den (risk att man nyper sig själv, inte skönt!) Å andra sidan behöver man inte byta mer än typ två gånger om dagen.

Det här är min andra mensperiod med koppen, tror jag behöver minst en period till för att det ska gå smidigare. Själva vikningen och införandet är jag rätt säker på nu, lite mer finslipning på tekniken bara. Samma sak med urtagandet och det där med att tömma den utan att det ser ut som en seriemördare gått lös i badrummet haha!

För övrigt blöder jag mycket mindre än jag trott. Idag var första gången jag blött så mycket att det började ”läcka”. När jag har tampong får jag byta fyra, fem gånger per dag, nu behöver jag bara byta två gånger. Visserligen är tampong lite smidigare men jag vill verkligen se till att koppen funkar. Miljövänligt och ekonomiskt, jag gillar’t!

Jag har visserligen aldrig fött barn men jag har storlek B (man är ju gammal liksom haha!) Lagom för mig som blöder i typ tio dagar. Köpte en OrganiCup genom Apotea (där bilderna kommer från) och i asken man får med står också lite instruktioner om isättning och urtagning 🙂

Saker jag gör

Just nu

Kollar hockey

För en stund sen

Gjorde ny deo

Inatt

Sover utan att vakna förhoppningsvis

Ja, inte skriver jag ofta inte. Ibland tänker jag att ”Oooh! Det där måste jag skriva om!” Och så glömmer jag  haha!

Ska nog börja skriva tidsinställda inlägg, så jag kan slänga in ett inlägg i veckan liksom 😉

Hunden ligger bakom mig i soffan och småsnarkar. Förhoppningsvis kan jag få en ny hundrastare i juni, om än bara några dagar i veckan, jag tar det jag kan få. 🙂 Det beror nog på att han blir äldre, men jag klagar inte, han ligger nära nära. Vill gärna vara där jag är. Tidigare låg han också vid mina fötter i sängen, det gör han fortfarande, på morgnarna. Eller ja, så här går rutinen vid ”nattning”:

Jag öppnar fönstret i sovrummet så det vädrar ut lite medan jag gör mig iordning för natten. Lix ligger i sovrummet en stund, sen lägger han sig i sin säng i vardagsrummet. Det är också där vi har lite gonatt-mys, kli under hakan och på ryggen. Jag går in i sovrummet och lägger mig i sängen, släcker lampan och lägger mig på rygg. Efter ett par minuter hör jag hans steg, ett litet fnys och så måste jag säga ”ja kom då gubben, opp och hoppa”. Han tar sig fortfarande upp i sängen för egen maskin som tur är 🙂
Han lägger sig vid mina fötter men somnar inte (det gjorde han tidigare). Efter en stund, när jag känner att jag är på väg att somna, så vänder jag mig så jag ligger på mage, det är då han har ändrat sin rutin. Han ligger inte kvar vid mina fötter, han reser sig, vänder på sig och sätter sig ner och tittar på mig. Sen lägger han sig ner, med huvudet vid min arm och en tass lätt placerat i sidan av min bröstkorg. Sen ligger han så. Somnar. Hur länge han ligger där, när han flyttar sig till sin ”vanliga” plats vid mina fötter, det vet jag inte. Bryr mig inte heller, jag gillar hans nya rutin, gillar att höra hans försiktiga snarkningar där han ligger bredvid mig.

Min lilla gubbe ❤

(Passar  på att skriva ett inlägg till, nu när jag ändå har ett i skallen. Tidsinställer det dock 😉 )

Lycklig

Just i detta nu i alla fall, min lilla skrutt på fyra ben, den där som fyllde 10 år för en dryg vecka sen, han ligger och snarkar i sin säng i köket. Han som igår busade med sin födelsedagsleksak, som flera gånger låtit bli att göra utfall mot andra hundar och som bara blir gosigare för varje dag som går. Min mysfis!

Jag är också rätt lycklig över att jag känner mig mer trygg i min nya arbetsuppgift. Den som innebär att jag får vara ute i fält och borra i sten och bestämma massor själv. Dessutom lyssnar gubbarna ute i fält på mig och litar på mitt omdöme, älskar det!

Har insett att jag måste ta tag i mina hörselproblem så igår bokade jag tid hos en hörselspecialist eller vad jag ska kalla det. Att jag har mild tinnitus vet jag redan och har vant mig vid, det stör mig inte så mycket faktiskt. Men jag har problem med vissa ljud, vissa gör ont och andra får det att krypa i kroppen på mig av stress. Sen var det det här med att jag faktiskt säger ”va?” väldigt ofta. Inte för att jag inte lyssnar, utan för att jag helt enkelt inte hör. Har en kollega som ofta mumlar och efter att ha sagt ”va?” två gånger och jag fortfarande inte hör så kör jag med lika mumlande ”svar” tillbaka till honom. Verkar funka så här långt i alla fall haha! Får höja volymen på tv om det inte är textat också.

Tyvärr hade de inte tid förrän om en månad men i alla fall, det är ju liksom inte direkt akut 🙂

Ja, inte blir det bloggat lika ofta numer men jag har vansinnigt mycket att göra (dessutom måste jag försöka städa undan så det inte ser ut som ett bombnedslag när kompisen F kommer i helgen)!

Har ni det bra?!

Energidump

Energin tog jätteslut i onsdags.

Har jobbat och jobbat och jobbat, pusslat och fixat och grejat. I onsdags skulle jag ha genomgång med flera externa kollegor och var superpepp (ehh… nu ljög jag, kände mig inte alls pepp. För det spelar ingen roll hur många gånger jag går igenom de här grejerna, de externa kollegorna gör som de vill ändå…)

Hur som helst. Onsdag morgon, upp och ut med hunden, käka frukost och sminka mig… sen kom frukosten tillbaka. Tänkte att det var på grund av Citodonet som jag spydde, hade tagit två tabletter både måndag och tisdag och mått lite illa (brukar normalt inte reagera alls). När jag sen spydde tre gånger till så insåg jag att jag blivit magsjuk på riktigt. Bara ställa in allt, lägga sig i sängen med en spyhink nedanför och hoppas på det bästa.

I torsdags lyckades jag med bedriften att kräkas på mig själv. Sååå dumt! Låg i soffan och vilade, sen mådde jag lite illa och tänkte att ”Näe, jag tar spyhinken med mig och lägger mig i sängen istället”.

Hinner fram till sovrumsdörren och känner att ”Oups! Nähä…” 

Vad gör jag!? Kräks i hinken jag har i höger hand?

Självklart inte.

Jag STÄLLER NER HINKEN på golvet, håller vänsterhanden för munnen … och kräks…

Eh!? Goddag yxskaft!

Suck. Mår bättre nu i alla fall. 🙂

Sen var det ju det där med hunden. Vi var på djursjukhuset och ortopeden. Han visade filmen för deras neurolog och mejlade mig svaret – Lix har, mest troligt, något som kallas REM-beteendestörning. Inget farligt.

Han skrev också att även om det skulle vara en hjärntumör som gör att han skakar så är en sån diagnos en ”dödsdom” och då är det bättre att han får lalla runt och vara glad och pigg så länge han kan liksom. Man gör inget åt sånt, särskilt inte på så här gamla hundar. Jag är bara nöjd och glad att jag fått veta vad det är, nu känns hans REM-skakningar inte så irriterande längre 😉

REM-beteendestörning innebär att han lättare lever ut sina drömmar med sparkar osv och även har mer ”vilda” drömmar, typ som jag då haha!

För fulla muggar

Ja inte blir det mycket skrivet här inte… Livet är liksom i full gång. Mest jobb men också utredning med hunden (varför han skakar när han ligger och vilar/sover), träning (äntligen tillbaka på gymmet), språkkurs (via appen Duolingo) och en studiecirkel på nätet om att träna sin inre kondition.

Grannarna stökar fortfarande omkring och slänger grejer i golvet på kvällarna (bland annat) och hyresvärden låtsas som ingenting, trots tillsägelser från Hyresgästföreningen. Jaja, när jag tränat upp min inre kondition kanske jag kan stänga ute alla idioter? 😉 🙂

Har i alla fall rätt kul på jobbet, älskar att jobba hemifrån och de avundsjuka kollegorna (som tror jag ligger på soffan och käkar popcorn istället för jobba) skiter jag faktiskt i i nuläget haha!

Hunden, som fyller 10 år om två veckor, är fortfarande pigg och glad trots skakningar. Vi var på Bagarmossens regiondjursjukhus igår, hos en ortoped, för att försöka utröna var hans skakningar kommer av. Fick mycket beröm för min fina snart-tioåring. Bra hull, fina tänder, charmig, välskött och bra mentalitet. Enda ”men”-et var att han tydligen är ”lite mammig”… inte så konstigt med tanke på hur tajta vi är 😉 Och jag ser inte hans ”mammighet” som en nackdel. Faktiskt.

Skickade en film till ortopeden igår, för att visa hur Lix skakningar ser ut. Han ville att jag skulle göra det så en neurolog kunde titta och se vad orsaken till skakningarna kan vara. Håll tummarna för att jag får svar innan helgen. Hoppas på att det bara är ”gubb-skakningar”, tydligen kan äldre hundar bli lite frusna med åren.

Nu så, dags att jobba igen!

Trevlig helg!

Små ögonblick

Börjar fylla på min minnesburk för 2017, går rätt bra faktiskt. Tror det beror på att jag faktiskt jobbar stenhårt på att hitta de där små ögonblicken som gör att jag ler.

Som till exempel det där att hunden ibland tittar upp på mig från sitt hörn i soffan, och när jag klappar honom lite på tassen och säger ”It’s all right baby, I’m right here” så lägger han sig lugnt tillrätta igen.

Varför jag pratar engelska med min hund?

Ingen aning. Ibland blir det så, och jag säger inte att min hund är ett geni, men han hajar rätt mycket den där. Både verbalt och icke-verbalt. Min bästis! ❤

4288

(Gammal bild, men en av mina favoriter. Han är nog bara 1 eller 2 år här. Om lite drygt en månad fyller han 10! Herregud! :O ❤ )

Kort semester

Jag tog några dagar ledigt. Åkte upp till stugan. Njöt av tystnaden, lugnet. Läste, skrev, glodde på Förhäxad, gick promenader med hunden och sov både gott och länge. Inga sociala medier alls, faktiskt inte ens internet.

På väg hem igår ville jag vända om flera gånger. Stanna däruppe. Gömma mig från stressen, ljudmattan hemma och jobbet.

Nåja, det löser sig med det. Också.

wpf_8981

wpf_124410