Arkiv för kategorin ‘bilder’

Bättre sent än aldrig

Idag öppnade jag min burk. Ni vet den där burken där jag har alla små lappar med skojiga händelser som hänt i mitt liv under året.

wpf_burk

Det var en del faktiskt. Mycket jobbrelaterat men kul! Har ni en sån burk? Bra tips för övrigt.

Idag har jag gjort i ordning alla viktiga papper, tre pärmar fixade! 😀 Vet inte riktigt vad som hänt men i och med flytten till huset så har jag blivit jävligt ordentlig. Städar oftare, vill ha ordning och reda, planerar för förvaring och våren och sommaren. Kan ju ha att göra med KonMari-metoden också, nån kombination kanske?

Ett axplock av mina lappar från 2017 🙂

wpf_lapp

Annonser

Snart snart klar!

Idag hämtade jag det allra sista i lägenheten, torkade ur kyl och frys och sopade lite (så inte städarna skulle ha föööör mycket att göra haha!)

Det kändes så skönt!

Trodde jag skulle gråta på väg från lägenheten men jag kände bara en stark längtan att komma tillbaka till mitt nya hem, 35 mil bort haha!

Så otroligt skönt att komma hem!

Saknar inte lägenheten ett dugg, älskar mina nya kollegor (inget ”höhö-ande” eller sexistiska skämt) och stan är helt underbar även om vägen till och från jobbet byggs om och är klar först i höst menmen, jag älskar min nya hemstad!

Just nu sitter jag i soffan, dricker vin och lyssnar på hunden som snarkar i soffan bakom mig… Min underbara lilla pensionär!

Nytt år, ny stad, nytt kontor och nytt liv (som villaägare)

Ja jädras vilken grej!

Vad har jag gjort liksom? Är jag rädd? Ångrar jag mig? Hur mår jag, egentligen?

Flyttat 35 mil från ön jag är född och uppvuxen på, där jag mått dåligt, där jag mått jättebra, ön som doftar av salt hav och skog, där mamma fortfarande bor…

Jag är inte rädd, jag känner mig faktiskt väldigt trygg här i den lilla byn jag flyttat till.

Om jag ångrar mig? Inte det minsta. Det känns som hemma liksom, fast borta.

Jag mår jättebra! Stressen har lagt sig, var och hälsade på kollegorna tidigare idag och har kört runt lite för att hitta nya butiker (mat och sånt ni vet, Ikea har jag redan koll på hehe!)

 

Mitt alldeles egna lilla hus! ♥

Nu äre jul igen!

Oj så mycket som har hänt!

Har inte tid till annat än jobba och packa.

Ja, nu har jag ju julledigt förstås men packar gör jag nästan varje dag. Det är dags att ta det hittills största steget i mitt liv –

Flytta till en ny stad och in i ett hus. Som är mitt! 😀

Sjukt egentligen. Äntligen liksom!

I torsdags åkte jag till huset, hela bilen packad med grejer och sen sov jag i huset. Själv. Första gången var ju mamma med. Hörde bara min egen tinnitus och en enstaka bil på vägen utanför. Är bara så himla lycklig! Fånler som jag var kär. ❤

På fredag går hela lasset. Förhoppningsvis får lillebroren ledigt så jag slipper köra lastbilen själv… 😉

Och imorgon är det julafton! Yeay! Min favoritdag på hela året faktiskt. Har en julklapp att öppna, den från jobbet. Kanske inte är så mycket att hojta om men vem vet? Kanske är det något jättekul?

Bild hittad på Lärarförbundets hemsida

Gooooood jul!

Lägga ner?

Näe jag tror jag har kvar bloggen faktiskt, ibland  måste jag ju skriva av mig. 😉

Just nu dricker jag vin, surfar på Hemnet och tänker lite allmänt på livet.

Det är stora förändringar på gång.

Har börjat med KonMari, underbar  ”städ”-metod. Jag är helsåld! Fantastiskt  hur mycket kläder jag har egentligen…

En hel del blev slängt, en annan del blev skänkt till bättre behövande och ändå har jag vansinnigt mycket kläder kvar… Imorgon tar jag tag i köket, jag älskar den här metoden! Som erfaren och traditionsfast slarvmaja trodde jag inte en sekund på att jag kunde bli KonMari:ad, men joooo… det gick fasen det med! Underbart! 😀

Annat som händer då?

Jag ska flytta till exempel. Ganska långt bort. Därför surfar jag på Hemnet. Har fått lånelöfte nämligen. Hur sjukt!? Jag ska bli VUXEN! På riktigt!! 😯

Ska byta jobb. Därför jag surfar på Hemnet, också 😉

Funderar på var Nemos matte tagit vägen. Varför har hon inte FB? Eller Instagram? Kom igen nu! 😉 ❤

Sjunga på Smule är kul, har nu fler följare än jag följer själv. Älskar att larva loss med karaoke! Spelar ingen roll att jag ibland sjunger helt jätte-obra, det är kul! Och det är det Smule handlar om, ha kul!

Hur har ni det?

Äh det… whatever!

Har lite den känslan, ”det löser sig” och ”whatever”.

Just i dag i alla fall, jag är skittrött nämligen. Köpte förvisso ny bäddmadrass igår och när jag kom hem såg den ut att vara för kort… ”Äh, det löser sig” tänkte jag och se på fasen, det gick att sova på den haha! Den var ju inte för kort, det såg bara ut så. Hårdare än den förra men bättre stöd för min rygg. (Intressant eller hur? 😉 😛 )

Känslan av ”whatever” kommer mest av jobbet. Känns lite som att jag skiter i göra mitt allra bästa pga –

  • Efter löneförhandlingarna blev det jävligt tydligt att allt det jag gör inte är värt särskilt mycket 
  • Beställare ger mig tunt material och förväntar sig att jag ska utföra stordåd trots att de inte talat om för mig vad de vill att jag ska göra, jag ska kunna lista ut det själv
  • Externa kollegor som skäller, inte gör sitt jobb, ljuger och förstör gör mig bara ännu mer blasé… whatever!

Jaja, det löser sig med det med. Söker nytt jobb och drömmer om ett liv i lugnare tempo.

Nu ska ju i alla fall grannen ovanför flytta. Istället skulle det komma ”en utländsk fyrabarnsfamilj” enligt grannen (hon är skitsur för att jag klagat till värden över störningarna i huset).
Var det jätteviktigt att nämna att de är ”utländska” (vad innebär det ens?), din rasistiska lilla skit-tant!?

Med en fyrabarnsfamilj lär det nog bli andra typer av störningar och troligen får mina långa sovmorgnar på helgerna stryka på foten men förhoppningsvis spelar de inte så hög musik att rutorna skallrar och det inte går att jobba, sova eller ens slappna av litegrann…

Hejdå!

Dåligt självförtroende och komplimangfiske

Jag har haft ruskigt dåligt självförtroende, fick ju tidigt lära mig att jag inte dög, var fet, ful och dum i huvudet. Sånt sitter i. Och jag har väl ändå haft tur, exet programmerade om mig så att säga. Han var helt tokig i mig och öste komplimanger över mig, lärde mig se mig själv genom hans ögon (sen att han tryckte ner mig genom att konstant påpeka vilken dålig människa jag var och hur jag var ”skyldig” honom ditt eller datt och hur usel jag var som krävde saker, typ respekt, det är en annan sak. Jag var ju i alla fall snygg liksom).

Sen har jag ju alltid varit lite bekväm av mig. Gått min egen väg, gjort min egen grej, mest för att jag inte orkar lägga energi på att försöka hänga med i alla svängar för hur man ska vara och se ut.

Därför får jag lite dåligt samvete när jag ruttnar ihop på människor som inte ser hur vackra de är, hur mycket de duger, hur bra de är som människor. Det stör mig. Mest är det komplimangfisket som stör och jag blir obstinat och vägrar nappa. ”Jaha, du tycker du är ful/tjock/har för små bröst osv osv.”
Jag tänker inte ställa upp och smeka medhårs. Nej.

Det är ju självförtroendet som ställer till det och genererar i det här fiskandet efter komplimanger.

Jag hörde, för massor av år sedan, en supermodell som gav det bästa rådet NÅGONSIN (och som jag följer slaviskt fortfarande)

Tala inte om för någon vilka komplex du har, för då kommer det vara det enda folk fokuserar på när de möter dig.

Exakt. Jag har en del… inte komplex direkt, men delar av min kropp som jag kanske inte tycker så där jättemycket om, men jag tänker inte tala om vad det är.

I många år hade jag komplex för min rumpa (tack för kommentarerna ”Bred som en ladugårdsvägg” och ”Plattröv!” pappa). Mitt ex lärde mig att det inte var något som helst fel på den. Många år hade jag komplex för mina ben (”Så hjulbent så en gris kan springa mellan benen på dig”, också pappa) men en dag upptäckte jag att det faktiskt inte alls var något fel på de, de var ju riktigt snygga!

Jag följer en tjej på Twitter, jättesnygg, skitrolig och lätt överviktig. Och hon har så fruktansvärt dåligt självförtroende, hon mobbar sig själv och jag har bara lust att skriva till henne –

SLUTA VARA SÅ JÄVLA TASKIG MOT DIG SJÄLV! FÖR HELVETE MÄNNISKA!

Man ska vara snäll mot sig. Om alla andra är skittaskiga så har du i alla fall en person som behandlar dig som du är värd, med kärlek, omtanke och respekt. Mobba inte dig själv! Om andra har lust att slösa energi på att vara taskig mot dig så är det ju liksom inte dig det är fel på, det är den som är taskig som har blivit felkopplad nånstans (och med all säkerhet har ännu sämre självförtroende än du)!

Och ja, jag vet att det är lätt att säga och skitsvårt att praktisera. Men övning ger färdighet, jag har tjatat på mig själv, berömt mig själv, fokuserat och gett uppmärksamhet till mina bästa sidor, det har hjälpt.

Visst har jag dagar där jag inte tycker jag är asläcker men oftare än sällan tycker jag att jag mer än duger. Jag gnetar på, skämmer bort mig själv med komplimanger och älskar mig själv villkorslöst!

Hoppas ni har en bra vecka! ♥