Arkiv för kategorin ‘en eller flera dagens’

Livet och kärleken och allt vad det innebär

Min morfaster fyller snart 95, hon ligger på sjukhus, är virrig och starkt smärtpåverkad. Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar sitta i bilen i en timme för att åka till henne och hälsa på. Hon känner förvisso igen mig fortfarande men ändå, jag är så splittrad! Hon är sista länken till min morfar, jag tycker så mycket om henne (hon är riktigt skön som svär och lever om, älskar henne för det!) Förhoppningsvis får hon komma hem till sitt eget hem i sinom tid och det kan bli ”som vanligt” igen. Tror förvirringen beror mest på smärtan hon har. Vill bara att hon ska bli bättre!

Varje kväll lägger jag mig i hans säng, hans doft hänger fortfarande kvar där, jag andas, mina hjärtslag saktar ner och jag känner ett enormt lugn. Tänker på honom varje dag, saknar honom så det gör ont ibland. Allt han gav mig. Tryggheten, kärleken, skratten. Jag är så rädd ibland nu. Och det stör mig. Men samtidigt, det fattas ju en bit av mig, inte konstigt att jag haltar…

Kärleken då? Tja… det finns en person jag är intresserad av men i nuläget är jag kluven. Jag har precis lämnat ett nästan 12 år långt förhållande och vill egentligen inte starta något nytt, samtidigt saknar jag sällskap. Ibland. Som introvert vill jag gärna inte ha en annan människa i närheten 24/7. En hund, självklart. Men en människa? Nej tack!

Nåja, det löser sig i slutänden. Det brukar göra det. Saker och ting faller på plats och allting är bara självklart (har jag hört. Aldrig upplevt det själv dock, trots fyra förhållanden, mer eller mindre lyckade… eh… misslyckade. ALLA var misslyckade).

Jaja, just nu fokuserar jag på att inte smälta bort. Mitt hus blir så GALET varmt på sommaren…. Får fixa det. En fläkt eller nåt… 🙂

Upp å ner å hit å dit

Mitt liv just nu alltså… Det går upp. Ner. Hit. Dit.

Jag är helt enkelt väldigt, väldigt förvirrad.

Saknaden och sorgen efter Lix bor i mitt hjärta och själ. Jag saknar honom så enormt!

Sen har vi kollegan som visar tydligt att han vill vara mer än kollegor. Tills han kommer på sig själv och nästan skamset drar sig undan. Vi är väldigt lika på ett sätt, har erfarenhet av svek och osäkerhet.

Men! I nuläget känns det som jag precis lämnat ett långt förhållande och vill inte studsa in i ett nytt. Å andra sidan längtar jag efter närhet.

Nåja, det löser sig. Jag bidar min tid. Hittar mig själv igen. Landar i förlusten av min livskamrat.

Kul med lite flört på jobbet bara 🙂

Har precis skrivit på avtal med ett gym som ligger 90 sekunder från jobbet. 😀 Väntar på att bli faster, yeay! Testar att stå och gå helt själv, utan min bästa vän. Min bättre hälft.

Fan vad jag saknar honom! ❤

 

Fröken Livrädd och Kärleken

(Titeln är för övrigt även rubriken på en sjukt bra bok av Joanna Rubin Dranger)

Jag har en ny rutin. Varje kväll, innan jag kryper ner i sängen, så lägger jag mig i Lix säng en stund. Den står där, vid fotändan, hans doft finns fortfarande kvar. Jag drar in doften i näsan, känner nästan hans mjuka kropp mot min. Ler. Ibland gråter jag. Hejdlöst eller stilla. Ibland bara ett leende och en varm känsla av all den kärlek han gav mig. Mitt älskade lilla åbäke, du fattas mig!!

Jag klarar fortfarande inte att ta bort hans säng, vare sig den som står i vardagsrummet eller den i sovrummet. Hans vattenskål står kvar. Jag fattar inte, men den går inte att ta bort! Alla täcken, borstar, selar och koppel, ligger i en flyttkartong i källaren. Den kommer alltid vara där tror jag. Han gjorde mig bättre. Hel. Han betydde så mycket för mig, han gjorde så mycket för mig. En hund liksom. Världens bästa kompis! Jag saknar honom så det gör ont ibland men jag vet att jag gjorde rätt som lät honom gå. ❤

Men nu då? När jag måste försöka gå utan honom. Vad händer i mitt liv? Letar fortfarande efter mig själv, utan honom.

Karriären har tagit ett studs uppåt. Den nya VD:n och nya områdeschefen verkar se allt det där jag försökt tidigare chefer att se och uppskatta. Karriären drar fram som en stormvind just nu. Förhoppningsvis syns det i lönekuvertet när lönesamtalen är över. 🙂

Träningen är på gång. Målet att bli starkare än svägerskan (hon är min förebild!) är stark så snart ska jag börja lyfta tungt igen. Skittungt! För det gör hon. 125 kg i marklyft. Jag vill klara 150 kg. Vem vet? Kanske fixar jag det (också)?

Kärleken då? Var hittar man den? Inte på nätet i alla fall. Eller ja, inte jag i alla fall. Gillar att känna folk innan jag släpper taget liksom.

Har två potentiella kollegor. Men jag tänker inte längre än att jag fantiserar bara (pga sjukt jobbigt att bli kär i en kollega på ett pyttelitet kontor).

Kollega 1: Typ 10 år yngre. Som verkar flörta 110% ibland. Å andra sidan är jag sjukt dålig på att skilja på ”vara trevlig” och ”flörta”. Han är väluppfostrad, intressant, omtänksam, positiv och ett riktigt kap (för nån som antagligen är 15 år yngre än jag haha!)

Kollega 2: Lika gammal som min lillebror. Vi är väldigt lika. Han ”flörtar” inte egentligen. Eller ja, blinkningar, höjda ögonbryn, fötter som pekar mot mig (precis som kollega 1) men samtidigt… som jag. Ambivalent.

Alltså. Det där med kärlek är så sjukt märkligt. För mig i alla fall. Har varit i förhållanden tidigare så klart. Men aldrig på mina villkor. Vet inte ens hur det funkar (vet nån det ens?) Så här i efterhand tänker jag att ”lilla gumman, du är ju värd så mycket bättre. Fattar du inte det? (näe)”

Jag längtar. Jag hoppas och tror. Att det finns nån därute. Som är ämnad. Bara för mig.

Livet är som det är

Min EDS är värre just nu. Beror på stress och oro.

Min bästis är sjuk och jag är plågsamt medveten om att vi inte har lång tid kvar tillsammans. Eller ja, jag är ju lite ambivalent lagd så…

Å ena sidan är jag väldigt snabb att måla Fan på väggen innan han ens står i farstun, å andra sidan är jag envis, hoppfull och full av tilltro.

Min fyrbenta följeslagare, han som alltid är där. Han som är en så känslig själ, som ger mig så mycket kärlek och glädje. Han är sjuk. Han är (skit)gammal. Haltar lite av sin artros. Har fått diagnosen Cushings syndrom. Har pålagringar i ländryggen. Väcker mig mitt i natten för att han behöver gå ut. Kan hålla sig i nästan två timmar på dagarna. Begränsar mitt liv i viss mån men alltså… Jag gör vad som helst för honom.

Jag förbereder mig på den där dagen. Dagen då jag måste låta honom slippa lida och låta mitt eget lidande börja. Det går rätt bra. För det mesta. Ibland bryter jag ihop och fulgråter så jag tappar andan.

Vem är jag ens utan honom? Halv?

Han är fortfarande pigg och glad även om han stånkar och stönar lite stundtals. Han sover mer. Han äter mediciner och är samma charmiga kille jag känt nu i elva och ett halvt år. Han selektiva hörsel är ”värre” 😉 och han gubbmuttrar, pruttar och snarkar som vilken gammal gubbe som helst. ❤

Men alltså, skit då…

Sökte jobbet som regionchef. Fick det inte.

Bajs.

Jag hade blivit jättebra. Tyckte jag. Men okej, en rekryterare kanske har bättre koll på sånt (jo, det har de haha!)

Jaja, rekryteraren sa i alla fall att de ville behålla mina uppgifter ifall det dök upp nåt som inte var ett sånt jättestort hopp mellan konsult och regionchef. Okej då. Du vet bäst 😉

Jag är i alla fall rätt nöjd med var jag är just nu såatte….

Njuter av känslan att jag varje gång jag ser mitt hus tänker ”Shit! Allt det här är MITT!!” 

Häftig känsla faktiskt 🙂

Vad gör ni?

Själv kollar jag noggrant mina pallkragar. Och det gror. Vad som gror vet jag inte riktigt, de där lapparna jag satt i kragarna har visst blivit blöta…. hrmmmm.. så nu vet jag ingenting längre haha!’

Jaja, det är ätbart i alla fall 🙂

Broccoli!! 😀

 

Krackelerad dröm

Det skulle ju bli min dröm. Min dröm som besannades. Ett eget hus. Visserligen trivs jag enormt bra i huset och med grannarna och med nya kontoret och kollegorna.

Men allt fixande. Allt det där som säljaren fuskat med, som jag måste betala hundratusentals kronor för att fixa.

Jag blir illamående av stressen. Egentligen är pengarna inte största problemet, utan det är mest den där känslan av att ha blivit lurad som gnager.

Både säljaren och mäklaren (!!) sa att jag gjort ett bra köp.

Jodå, näe, eller jo, på ett sätt. Huset står still. Har ett tak. Och fyra väggar. Det är varmt (eftersom jag installerat luftvattenpump för över 100 000) och så har jag en trädgård där jag kan odla vad jag vill.

Tur jag lärt mig att se det positiva i saker och ting, tänker att allt jag gör nu är en investering för framtiden. Snart dras det in fiber också (förhoppningsvis innan 4 maj så jag kan se hockey-VM men sån tur har jag väl inte). Huset ökar i värde vilket innebär att jag kan öka på bolånet om jag behöver sen.

Jodå. Det är rätt bra ändå. Har i alla fall fina blommor på altanen men några nya lounge-möbler kommer det inte bli. Nada pengar. Eller ja, pengar har jag ju, men jag vågar fan inte spendera de på ”onödiga” saker nu när jag har huset… The life of a home-owner eller vaddå…? 😛

Känner mig riktigt bra idag. Trots allt.

Vad gör ni då?

Long time inget inlägg

Näe, jag har inte haft tid att blogga här 😉

Huset har tagit en hel del av min tid och jobbet resten. I alla fall känns det så. Jobbar väldigt mycket, pysslar med huset, umgås med den fyrbente och försöker lista ut vad som egentligen är viktigast – staket runt tomten eller nytt altantak och trädgårdsredskap?

Jaja, det är en ”no brainer” egentligen men det är sånt jag funderar på…

Trivs enormt bra på nya kontoret. Idag fick jag dessutom för mig att en av kollegorna flörtade med mig!? Det har pågått ett tag när jag tänker efter, men det var först idag som … tja… enkronan föll ner så att säga haha! Nåja, det kan ju inte bli nåt ändå så det spelar ingen roll. 🙂

En trist nyhet på jobbfronten är att min ”jobb-lillebror” ska sluta. Visserligen tycker jag att han gör rätt som säger upp sig, men satan vad jag kommer sakna min lilla ”plutt” 😛

Min andra ”plutt” har haft det lite jobbigt den här veckan, många resor och ändrade rutiner. Han är elva år nu (och ser ut som han smälter i solen…)

Kärlek på jobbet, vad säger ni? Been there… Tror det är ganska vanligt med jobbflörtar ändå, även om det bara stannar vid flört och inte går vidare till giftermål *harkel* Tittar på dig JVJK 😉