Arkiv för kategorin ‘ibland blir jag bara SÅ trött’

Men alltså..? Lägg av nu!? En sak i taget tack!

I onsdags ringde det. Från sjukhuset. Gammelfaster hade ramlat och brutit höften och de skulle skicka henne i ambulans till Karlstad.

Dags att börja kriga mot snåla kommuner för att få henne till ett korttidsboende innan sjukhuset släpper henne! Ingen fara, när det gäller familj är jag en tiger! ❤

Lillebror och svägerskan är just nu på sjukhuset i Stockholm för att välkomna mitt brorsbarn till världen! ❤ Är så galet lycklig för deras skull! (Fick precis besked att svägerskan är igångsatt! Yeay! Det här är så jäkla spännande!)

Trädgårdsröjet är igång, sen är det det där med kaminen då. Den som ska installeras i höst, det behövs bygganmälan och lokalisering av skorstenen. Dessutom behöver jag gå till tandläkaren.

Yeay! Sockertoppsgranen är borta! 😀

Jaja, det löser sig i slutänden. På ett eller annat sätt.

Hur är det med dig då?

Upp å ner å hit å dit

Mitt liv just nu alltså… Det går upp. Ner. Hit. Dit.

Jag är helt enkelt väldigt, väldigt förvirrad.

Saknaden och sorgen efter Lix bor i mitt hjärta och själ. Jag saknar honom så enormt!

Sen har vi kollegan som visar tydligt att han vill vara mer än kollegor. Tills han kommer på sig själv och nästan skamset drar sig undan. Vi är väldigt lika på ett sätt, har erfarenhet av svek och osäkerhet.

Men! I nuläget känns det som jag precis lämnat ett långt förhållande och vill inte studsa in i ett nytt. Å andra sidan längtar jag efter närhet.

Nåja, det löser sig. Jag bidar min tid. Hittar mig själv igen. Landar i förlusten av min livskamrat.

Kul med lite flört på jobbet bara 🙂

Har precis skrivit på avtal med ett gym som ligger 90 sekunder från jobbet. 😀 Väntar på att bli faster, yeay! Testar att stå och gå helt själv, utan min bästa vän. Min bättre hälft.

Fan vad jag saknar honom! ❤

 

Sånt som händer (gnälligt värre)

Fortfarande väldigt turbulent på jobbet. Trots (eller tyvärr kanske) att jag numer har hundrastare till den fyrbente (tre dagar i veckan) så bävar jag för att gå till jobbet. Stämningen är tryckt, många vantrivs numer och vi får vag eller ingen information om framtiden trots att de högst upp vet exakt vad som ska hända (och insinuerar saker hela tiden, braaaa för stämningen. Verkligen. Jättebra.) Externa kollegor och beställare som inte följer rutiner och ändrar sig i tid och otid så man vet fan inte vad som gäller. Men skäll får vi. För att det blir fel. Och när vi försvarar oss med att vi ju gjorde som vi blivit tillsagda så möts man av tystnad. Noll jävla kommunikation.

Jag försöker hålla mig därifrån så mycket som möjligt.

Just nu sitter jag och letar resor till solen. I november. Det behövs nog då. Plus att jag har hundrastare nu som kan ta honom då. Blir ju lite dyrt men men, det får det vara värt. 😀 Sol och Mojitos haha! Lutar åt Kanarieöarna men det kan  ju ändras.

Midsommar nu. Några dagars vila från skiten på jobbet. Nu är det verkligen dags för sängen, snart halv midnatt och jag är vansinnigt trött.

Hoppas ni får en fantastisk midsommar!

JagÄrSåTrött!

Jisses Amalia vad trött jag är! Sitter på kontoret (bestämde mig för att testa idag istället om hundrastaren skulle komma in eller inte) och håller på att somna. Min hjärna pallar inte med alla ljud! Gatan utanför, kollegor som snackar, fläktar som brusar och ungar som skriker utanför… zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!!

Favorit i repris

Vet inte om jag lyckades få ihop mina 7 timmar sömn inatt. Min nya fitbit (har fått den utbytt för andra gången eftersom armbandet lossnar hela tiden) verkar inte kunna synka med appen i min mobil, bara datorn. Weird.

Dessutom har jag fått två nya kontorsgrannar (de flyttade på min kära jobb-lillebror! :O Sååå oförskämt!) Den ena är helt okej, men den andra, som sitter närmast mig… harklar sig  titt som otätt och det är såååå irriterande! Inte för att hen är förkyld eller så, utan bara nån typ av enerverande ovana. Tror inte personen själv ens märker att hen gör det, gaaaaaaaaaaaaaah!! Harkelmänniskan är också en jäkla snokare som inte drar sig (tro mig, jag har kommit på vederbörande med fingrarna i kakburken så att säga) för att kolla mina privata mejl eller min mobil. Låser ALLTID dator och mobil numer innan jag lyfter röven och går nånstans.

Nu ska jag försöka hitta på nåt så jag inte somnar (hur fasen ska det gå att köra hem sen då?!)

(Hundrastaren blev tydligen både in- och utsläppt. Tyvärr. Jag vill fortsätta jobba hemifrån… jag hatar att vara på kontoret!)

Som en mardröm

Fy fan vad hemskt jag drömde! Drömde att jag bodde i en superstor lägenhet och hade två ”husor” plus att jag skulle ha en ny hundrastare på gång som skulle komma dagen efter (som idag). På natten dör Lix. Och på morgonen när mina husor kommer in och ska fixa frukost och sånt till mig så dyker nya hundrastaren upp också. Och jag snyftar fram att det inte är någon idé att hon tar av sig jackan eftersom Lix dog på natten. Sen börjar jag gråta hysteriskt, gömmer ansiktet i händerna och vill bara att verkligheten ska försvinna. Då känner jag att en av mina husor sätter sig på sängkanten och stryker mig över håret. Då vaknade jag.

Grejen är att det här med nya hundrastaren har utvecklat sig i en riktning jag inte känner mig helt trygg med. Det är visserligen ett företag, det betalas vitt och så men alltså… vilken jävla kass organisation! 

Högste chefen plus hundrastaren och en till var ju hos oss för att introducera sig och hälsa på Lix för några veckor sen. Jag har fått tre felaktiga fakturor innan jag fick den korrekta. Har försökt få svar på exakt när hundrastaren ska börja (”nån gång i juni”), sen blev det i slutänden idag. Igår kväll ringde högste chefen och frågade om jag träffat hundrastaren. Ungefär där började jag fundera på om hon var senil eller bara nonchalant. Ja när ni var här svarade jag. Tydligen skulle hon ha kommit till mig själv också, för att kvittera ut nyckel. Jag sa att jag skulle vara hemma första veckan för introduktion. Då frågar hon varför. Jag förklarar, återigen, att Lix är avlad till vakt och jag vill vara säker på att hon blir insläppt av honom och att han känner sig trygg. Då frågar hon om han kommer attackera om inte jag är hemma… suck. Hur ska jag kunna veta det, situationen har aldrig uppstått men jag vill vara på den säkra sidan. Då vill hon att jag ska följa med hundrastaren ut på promenad också, för att provgå? Eh? Det pratade vi aldrig om tidigare. Jag jobbar. Ska jag dessutom betala för att gå ut med min egen hund? Lite grinig är jag allt haha!

Det här har gjort att jag inte litar på hundrastarens förmåga att ta hand om min hund. Han är lite speciell (typ asrädd för vissa cyklar, mopeder och tycker att allt han ser är hans och vill gärna ha mycket utrymme i möte med andra hundar) men han är inte farlig. Däremot, går han med någon som är osäker kommer han utnyttja det, han är inte dum nämligen.

Känns inte seriöst tyvärr. Dyrt är det också. Eftersom jag jobbar vet jag inte ens om jag har möjlighet att följa med på promenaden men känner att jag måste, för att lugna henne typ?

Men det här med ”provgå”? Vad händer om hon inte klarar av att gå då, får jag tillbaka mina pengar då? Det här är en jävla soppa och jag är less.

Blir väldigt fullt upp idag. Först jobba, sen vänta på hundrastaren. Efter det kommer hyresvärden och sen måste jag skynda mig att äta så jag hinner ut i fält och jobba en sväng innan hundrastaren kommer igen på eftermiddagen… phu! Kanske kan lägga om jobbet så jag slipper åka idag… Stress är inte bra för min IBS-mage…

Hade ni en skön helg!?

Upp och ner och upp och ner igen

Jävla bergochdalbana det här alltså. Livet menar jag.

Det är ju lite så det är. Och det är väl bara gilla läget och hänga med då? Hur gärna jag än vill ha en glimt eller fler ur framtiden så är det bara gilla läget och se vad som sker.

Ibland blir jag jätteledsen när nån säger nåt som gör att personen lika gärna kunnat ge mig en örfil. Ibland beror det på att jag snart ska ha mens, ibland beror det på att det är jobbigt på jobbet och ibland vill jag ge en örfil tillbaka.

Just nu är jag trött. Det är riktig turbulens på jobbet så jag håller mig från kontoret så mycket jag kan. Ingen utom möjligtvis ett par höga chefer vet vad som ska hända med företaget men de ler bara i smugg och håller käft. Bra för sammanhållningen och trivseln på jobbet. Verkligen. Jättebra.

Jaja, jag kan ju inte göra nåt åt det heller. Så. Sitt i båten och häng med.

Eller sök nytt jobb.

Det gör jag. Försöker byta lägenhet också. Trodde jag hittat både den ena och den andra bra lägenheten, men den första tyckte min lägenhet var för liten och den andra ville inte bo på just den här adressen. Eh? Okej… fan. Nåja, det dyker väl upp nåt när det är meningen att det ska dyka upp nåt. 🙂

Förresten tycker jag det är jävligt märkligt att en hel kartong med Frontline bara kan försvinna. Jag vet ju att jag köpt, i god tid, för att ha hemma ”när det är dags”. Det är verkligen dags nu. Vaknade nämligen med en fästing som kröp i hårbotten på mig. Nackdelen med att ha hunden i sängen antar jag 😉

För fulla muggar

Ja inte blir det mycket skrivet här inte… Livet är liksom i full gång. Mest jobb men också utredning med hunden (varför han skakar när han ligger och vilar/sover), träning (äntligen tillbaka på gymmet), språkkurs (via appen Duolingo) och en studiecirkel på nätet om att träna sin inre kondition.

Grannarna stökar fortfarande omkring och slänger grejer i golvet på kvällarna (bland annat) och hyresvärden låtsas som ingenting, trots tillsägelser från Hyresgästföreningen. Jaja, när jag tränat upp min inre kondition kanske jag kan stänga ute alla idioter? 😉 🙂

Har i alla fall rätt kul på jobbet, älskar att jobba hemifrån och de avundsjuka kollegorna (som tror jag ligger på soffan och käkar popcorn istället för jobba) skiter jag faktiskt i i nuläget haha!

Hunden, som fyller 10 år om två veckor, är fortfarande pigg och glad trots skakningar. Vi var på Bagarmossens regiondjursjukhus igår, hos en ortoped, för att försöka utröna var hans skakningar kommer av. Fick mycket beröm för min fina snart-tioåring. Bra hull, fina tänder, charmig, välskött och bra mentalitet. Enda ”men”-et var att han tydligen är ”lite mammig”… inte så konstigt med tanke på hur tajta vi är 😉 Och jag ser inte hans ”mammighet” som en nackdel. Faktiskt.

Skickade en film till ortopeden igår, för att visa hur Lix skakningar ser ut. Han ville att jag skulle göra det så en neurolog kunde titta och se vad orsaken till skakningarna kan vara. Håll tummarna för att jag får svar innan helgen. Hoppas på att det bara är ”gubb-skakningar”, tydligen kan äldre hundar bli lite frusna med åren.

Nu så, dags att jobba igen!

Trevlig helg!