Arkiv för kategorin ‘livets goda’

Fröken Livrädd och Kärleken

(Titeln är för övrigt även rubriken på en sjukt bra bok av Joanna Rubin Dranger)

Jag har en ny rutin. Varje kväll, innan jag kryper ner i sängen, så lägger jag mig i Lix säng en stund. Den står där, vid fotändan, hans doft finns fortfarande kvar. Jag drar in doften i näsan, känner nästan hans mjuka kropp mot min. Ler. Ibland gråter jag. Hejdlöst eller stilla. Ibland bara ett leende och en varm känsla av all den kärlek han gav mig. Mitt älskade lilla åbäke, du fattas mig!!

Jag klarar fortfarande inte att ta bort hans säng, vare sig den som står i vardagsrummet eller den i sovrummet. Hans vattenskål står kvar. Jag fattar inte, men den går inte att ta bort! Alla täcken, borstar, selar och koppel, ligger i en flyttkartong i källaren. Den kommer alltid vara där tror jag. Han gjorde mig bättre. Hel. Han betydde så mycket för mig, han gjorde så mycket för mig. En hund liksom. Världens bästa kompis! Jag saknar honom så det gör ont ibland men jag vet att jag gjorde rätt som lät honom gå. ❤

Men nu då? När jag måste försöka gå utan honom. Vad händer i mitt liv? Letar fortfarande efter mig själv, utan honom.

Karriären har tagit ett studs uppåt. Den nya VD:n och nya områdeschefen verkar se allt det där jag försökt tidigare chefer att se och uppskatta. Karriären drar fram som en stormvind just nu. Förhoppningsvis syns det i lönekuvertet när lönesamtalen är över. 🙂

Träningen är på gång. Målet att bli starkare än svägerskan (hon är min förebild!) är stark så snart ska jag börja lyfta tungt igen. Skittungt! För det gör hon. 125 kg i marklyft. Jag vill klara 150 kg. Vem vet? Kanske fixar jag det (också)?

Kärleken då? Var hittar man den? Inte på nätet i alla fall. Eller ja, inte jag i alla fall. Gillar att känna folk innan jag släpper taget liksom.

Har två potentiella kollegor. Men jag tänker inte längre än att jag fantiserar bara (pga sjukt jobbigt att bli kär i en kollega på ett pyttelitet kontor).

Kollega 1: Typ 10 år yngre. Som verkar flörta 110% ibland. Å andra sidan är jag sjukt dålig på att skilja på ”vara trevlig” och ”flörta”. Han är väluppfostrad, intressant, omtänksam, positiv och ett riktigt kap (för nån som antagligen är 15 år yngre än jag haha!)

Kollega 2: Lika gammal som min lillebror. Vi är väldigt lika. Han ”flörtar” inte egentligen. Eller ja, blinkningar, höjda ögonbryn, fötter som pekar mot mig (precis som kollega 1) men samtidigt… som jag. Ambivalent.

Alltså. Det där med kärlek är så sjukt märkligt. För mig i alla fall. Har varit i förhållanden tidigare så klart. Men aldrig på mina villkor. Vet inte ens hur det funkar (vet nån det ens?) Så här i efterhand tänker jag att ”lilla gumman, du är ju värd så mycket bättre. Fattar du inte det? (näe)”

Jag längtar. Jag hoppas och tror. Att det finns nån därute. Som är ämnad. Bara för mig.

Upp. Och ner. Och så upp igen

Var på ultraljud med gubben. Ingen senskada, ”bara” en blödning. Phu!

Men under ultraljudet började veterinären fråga om hans allmäntillstånd och jag berättade om hans extrema törst, att han numer väcker mig mellan 03.00 – 05.00 för att han måste gå ut för att både kissa och bajsa och att han har tappat muskler. Så det blev blod- och urinprov taget. Ska få svar idag. Att han tappat muskler ser jag som en naturlig konsekvens av den extra varma sommaren, blev inte många långpromenader då inte. Sen har han varit ”sölig” sen dess, vill inte gärna gå långa promenader (hemma i alla fall, på jobbet går det utmärkt… 😕 ) Men jaga Frolic jag kastar eller jaga bort Kråke och Kraxe (två kråkor på jobbet som lärt sig att de får en Frolic var om de är snälla haha!) det går utmärkt 🙂

Han är sitt vanliga jag egentligen, mentalt, men fysiskt… Han är ändå 11,5 år gammal. Min skrutt! ❤

Livet….

Jo, jag trivs väl med livet kan man säga.

Har lite ångest på grund av hunden. Min bästa vän. Han som skrämt mig till tårar de senaste veckorna. Han stukade tassen. Hans artros är värre. Han är elva år gammal.

Jag vet ju att han inte lever för alltid. Jag vet det. Men satan i helvetet vad ont det gör! Bara vetskapen om att jag en dag måste bestämma att hans lidande ska få ett slut, i samma stund som mitt börjar. Katastroftänkare som jag är har jag redan börjat fundera på ”ersättare”. En hamster igen? En ödla? En kattjävel? Jag vet inte.

Just nu vill jag inte tänka på det.

Det är det värsta med att vara djurägare. Det tar slut. Det varar inte för evigt. Tyvärr.

En dag måste du ta steget. Du måste vara Gud. Bestämma vem som lever. Och vem som dör.

Det är fan inte kul. Men kärleken! Den där ovillkorslösa kärleken. Du gör det du måste för den du älskar, så är det bara. Gilla läget.

Han mår fortfarande bra. Pigg. Glad. Behöver gå ut oftare men det är okej, man ”offrar” sig för den man älskar. Så är det. Gilla läget. Älska nu. ❤

Long time inget inlägg

Näe, jag har inte haft tid att blogga här 😉

Huset har tagit en hel del av min tid och jobbet resten. I alla fall känns det så. Jobbar väldigt mycket, pysslar med huset, umgås med den fyrbente och försöker lista ut vad som egentligen är viktigast – staket runt tomten eller nytt altantak och trädgårdsredskap?

Jaja, det är en ”no brainer” egentligen men det är sånt jag funderar på…

Trivs enormt bra på nya kontoret. Idag fick jag dessutom för mig att en av kollegorna flörtade med mig!? Det har pågått ett tag när jag tänker efter, men det var först idag som … tja… enkronan föll ner så att säga haha! Nåja, det kan ju inte bli nåt ändå så det spelar ingen roll. 🙂

En trist nyhet på jobbfronten är att min ”jobb-lillebror” ska sluta. Visserligen tycker jag att han gör rätt som säger upp sig, men satan vad jag kommer sakna min lilla ”plutt” 😛

Min andra ”plutt” har haft det lite jobbigt den här veckan, många resor och ändrade rutiner. Han är elva år nu (och ser ut som han smälter i solen…)

Kärlek på jobbet, vad säger ni? Been there… Tror det är ganska vanligt med jobbflörtar ändå, även om det bara stannar vid flört och inte går vidare till giftermål *harkel* Tittar på dig JVJK 😉

Nya insikter

Efter flytten – Wow!

Jag svär inte alls lika mycket åt mottrafikanter som tidigare. Kan bero på att det finns färre av de förstås. 😉

Av nån anledning blir jag inte täppt i näsan så fort jag lägger mig för att sova (undra just hur mycket mögel det är i lägenhetens sovrum?)

Mina kollegor (nuuu ni!) –

Chefen – Brynäsare som jag. Ibland tror jag han blir lite irriterad på att jag måste sticka iväg tidigare pga alla hantverkare som behöver tillgång till mitt hus och jag måste åka hem för att släppa in (och ut) dem men alltså, han är sjukt mycket bättre än min förra 😉

Rumskollegan – Vi har mycket gemensamt. Gillar sport och har liknande åsikter, gillar’t! Vi har skitkul ihop! Pratar strunt och jobb och sport och skrattar. Vi har det väldigt trivsamt i rummet 🙂

”Tomtekollegan” – Ja, han är lite rund, har skägg och hunden är helt betuttad i honom. Älskar den gubben (som egentligen inte är nån gubbe, han bara ser ut som en haha!) Vi pratar oftast hundar eller USA. 🙂

”Snorvalpen” – Född ungefär tio år efter mig. Kul kille med bra arbetsmoral, sånt gillar jag! Koll på grejer. Tummen upp!

”Stretch” – Killen i min ålder, lång och slank, därav namnet (och att han ofta sträcker på sig när jag pratar med honom haha!) Bra koll på grejer, skön stil. Gillar’t!

”Hundtjejen” – Hon som har en liten bit på väg att bli lika mycket ”kärring” som jag men är på god väg. Har en liten mops som typ har nån bokstavskombination men är ursöt, matte vet väldigt mycket om sitt jobb. Älskar’t!

”Brunetten” – Jobbar med Hundtjejen. Har inte träffat henne mer än två gånger men jag gillar henne rent instinktivt haha!

Det här att vara husägare är väldigt jobbigt (och kostsamt just nu) men nästan varje dag tänker jag att ”Wow! Det här är MITT hus! Jag BOR här!”

Ser fram mot våren, ska bli kul att se vad som dyker upp i rabatterna. Vill fixa pallkragar och odla som attans! Blommor och örter och grönsaker!

Snart snart klar!

Idag hämtade jag det allra sista i lägenheten, torkade ur kyl och frys och sopade lite (så inte städarna skulle ha föööör mycket att göra haha!)

Det kändes så skönt!

Trodde jag skulle gråta på väg från lägenheten men jag kände bara en stark längtan att komma tillbaka till mitt nya hem, 35 mil bort haha!

Så otroligt skönt att komma hem!

Saknar inte lägenheten ett dugg, älskar mina nya kollegor (inget ”höhö-ande” eller sexistiska skämt) och stan är helt underbar även om vägen till och från jobbet byggs om och är klar först i höst menmen, jag älskar min nya hemstad!

Just nu sitter jag i soffan, dricker vin och lyssnar på hunden som snarkar i soffan bakom mig… Min underbara lilla pensionär!

Nytt år, ny stad, nytt kontor och nytt liv (som villaägare)

Ja jädras vilken grej!

Vad har jag gjort liksom? Är jag rädd? Ångrar jag mig? Hur mår jag, egentligen?

Flyttat 35 mil från ön jag är född och uppvuxen på, där jag mått dåligt, där jag mått jättebra, ön som doftar av salt hav och skog, där mamma fortfarande bor…

Jag är inte rädd, jag känner mig faktiskt väldigt trygg här i den lilla byn jag flyttat till.

Om jag ångrar mig? Inte det minsta. Det känns som hemma liksom, fast borta.

Jag mår jättebra! Stressen har lagt sig, var och hälsade på kollegorna tidigare idag och har kört runt lite för att hitta nya butiker (mat och sånt ni vet, Ikea har jag redan koll på hehe!)

 

Mitt alldeles egna lilla hus! ♥