Arkiv för kategorin ‘man ba’ VA?!’

Lycklig

Just i detta nu i alla fall, min lilla skrutt på fyra ben, den där som fyllde 10 år för en dryg vecka sen, han ligger och snarkar i sin säng i köket. Han som igår busade med sin födelsedagsleksak, som flera gånger låtit bli att göra utfall mot andra hundar och som bara blir gosigare för varje dag som går. Min mysfis!

Jag är också rätt lycklig över att jag känner mig mer trygg i min nya arbetsuppgift. Den som innebär att jag får vara ute i fält och borra i sten och bestämma massor själv. Dessutom lyssnar gubbarna ute i fält på mig och litar på mitt omdöme, älskar det!

Har insett att jag måste ta tag i mina hörselproblem så igår bokade jag tid hos en hörselspecialist eller vad jag ska kalla det. Att jag har mild tinnitus vet jag redan och har vant mig vid, det stör mig inte så mycket faktiskt. Men jag har problem med vissa ljud, vissa gör ont och andra får det att krypa i kroppen på mig av stress. Sen var det det här med att jag faktiskt säger ”va?” väldigt ofta. Inte för att jag inte lyssnar, utan för att jag helt enkelt inte hör. Har en kollega som ofta mumlar och efter att ha sagt ”va?” två gånger och jag fortfarande inte hör så kör jag med lika mumlande ”svar” tillbaka till honom. Verkar funka så här långt i alla fall haha! Får höja volymen på tv om det inte är textat också.

Tyvärr hade de inte tid förrän om en månad men i alla fall, det är ju liksom inte direkt akut 🙂

Ja, inte blir det bloggat lika ofta numer men jag har vansinnigt mycket att göra (dessutom måste jag försöka städa undan så det inte ser ut som ett bombnedslag när kompisen F kommer i helgen)!

Har ni det bra?!

Konstiga drömmar

Ja, jag drömmer ju ganska mycket, och tydligt och de senaste två nätterna alltså.

Igår natt var jag först ute på nån sorts äventyr med en massa människor från den Facebook-grupp jag är med i som är för oss i kommunen.

Jag känner ingen av de personligen (de i drömmen i alla fall) men en av killarna svansade efter mig och honom kunde jag namnge med både för- och efternamn. En liten skit, typ 16, som i drömmen tyckte jag var typ det bästa som hänt sen Iphone släpptes haha! I början var allt soligt och glatt men i slutet av drömmen var jag jagad, lillskiten mördad och nu stod mördaren över mig och tryckte ett järnspett i ryggen på mig. Det gick aldrig rakt igenom (väckte nog mig själv) men jag var livrädd och försökte fly men jag kunde inte röra mig. Runt om mig låg alla mina ”äventyrskamrater”, döda, slaktade av den store, kraftige mannen med svarta kläder och mask för ansiktet…

Lite stressad kanske..?

Inatt drömde jag om pappa.

Jag var tillbaka i huset där vi bodde när de skilde sig. Det bankar på dörren och jag går och öppnar. Jag är vuxen i drömmen. Pappa står utanför, han ser så ung och fräsch ut? Solen skiner. Inte ett spår av åren av missbruk? Han är stressad, rädd och tydligen jagad. Han vill inte komma in och jag vill inte släppa in honom heller. Men han vill säga nåt eller kanske bara se mig innan. Innan vad?

”Jag hinner inte, jag måste gå nu” säger han och försvinner i en dimma. Men han ler lite. Utan ord säger han att han saknar mig. Borta.

Funderar på om jag kommer få ett dödsbud idag eller om det helt enkelt är så att jag bara saknar att ha en pappa som inte först och främst fokuserar på sitt missbruk och sig själv…?

Drömmar alltså. Jag älskar att sova och älskar att drömma men ibland alltså… min hjärna är full av fantasi och kan koka ihop de konstigaste drömmar haha!

Drömkille

Vilken härlig dröm jag hade inatt!

”Han håller om mig, hårt, hårt. Vill vara nära. Han säger att det snart är vi.

Jag ser honom tala med sin fru, hör hur han säger att han inte älskar henne längre, att han blivit kär och bara vill vara med mig. Hon ber honom packa en väska och ge sig av. Hon tar det väldigt bra. Är inte arg, accepterar lugnt att hennes man blivit kär i en annan och vill leva sitt liv med henne.

Han är så lycklig. Kramar om mig hårt, vill inte släppa. Jag känner mig så älskad! Det är en så varm och öm känsla, att vara så högt älskad.

Jag väntar på honom utanför deras hus medan han packar. Hans fru kommer ut och ber mig fläta hennes hår. Det är kort och ljust och bak på huvudet har hon en kal fläck, stor som en fem-krona. Men jag flätar små, små flätor så där som Bo Derek hade en gång i begynnelsen. Min älskades snart före detta fru hyser inget agg mot vare sig mig eller honom.

Det är en ganska märklig känsla, men hela jag bubblar av lycka! Jag är så välsignad!”

Mannen jag drömde om är en kollega, en supergo kille som jag ser som min ”jobb-lillebror”. Tror jag drömde om honom för att …. hmm… nu blir det knöligt. Ni får lite bakgrund…

Så här –

Jag har två kollegor som är som bröder, den ena är en av mina chefer, ”Storebror”, och den andre är den yngre kollegan, ”Lillebror”.

Storebror och Lillebror blir stundtals ganska jobbiga tillsammans, de har mental mognad av 14 ibland och tja, sex höhö är ju jättekul att skoja om. De pratar med varandra varje (arbets)dag och jobbar tätt ihop. Nu har jag kommit in i ekvationen oftare och då blir det lite svajigt i dynamiken.

I torsdags var jag och Storebror på ett möte med en beställare. På väg tillbaka ringde Lillebror och eftersom det var  eftermiddag så… ja, flams. Jag hörde ju bara Storebrors del i samtalet men vid ett tillfälle sa han ”Vad säger du? Ser Hockeysmurf dig bara som ett sexobjekt?” varpå jag svarade att ”Han ÖNSKAR att jag såg honom som ett sexobjekt!” Självklart började jag fundera på vad i hela helvetet det var som fick honom att säga SÅ och varför han ens refererar till sånt samtidigt som han pratar om mig…

Det låter ju lite sjukt att jag refererar till just de här två kollegorna som ”storebror” och ”lillebror” men just Lillebror har förändrat sitt beteende gentemot mig de senaste dagarna. Jag tänker inte lägga nåt ”flörtvärde” i hans beteende, mest för att jag inte vill se det som det, men jag ser honom inte som någon som jag skulle kunna ens hångla med. Det är inget fel på hur han ser ut, inte alls, men jag har verkligen bara ”syskonkänslor” för honom. Lite synd kanske, på så rara ärtor som man säger 😉

Två eller tre dagens (det blev tre)

Okej, först och främst –

HUR kan det komma sig att ögonen ändrar färg? Beroende på hur jag mår, var jag är, ljus osv? Nu ser de ju gröna ut?! Okej, visserligen har den där typen som hjälpte min mor att skapa mig, melerande ögon och det kanske kan ha nåt med det att göra men på riktigt… märkligt.

wpf_074128

För det andra –

Jag älskar honom så det är helt sinnessjukt och just nu ser han… rätt bonnläppig ut… eller typ som om hans ansikte smälter (låter charmigt inte sant? 😉 ) Men så här sov han på eftermiddagen när jag jobbade… pardon den dåliga bildkvaliteten:

wpf_125451

Charmknutte! ❤

Och så en tredje grej –

En extra helgdag, ingen jour och jag lyckades övertala en gruppchef till att göra ett jobb som de ville att jag skulle göra hähä! Varför? Gillar jag inte att jobba? Njao, det gör jag väl men han bor fem minuter från arbetsplatsen och jag måste ta en omväg för att göra jobbet. Location location location folket!

Visst låter jag positiv?! Jag försöker, men jag kom precis på att jag måste tvätta i helgen. Å andra sidan har jag vin, godis, film, fyrbent sällskap (as usual) och så ska jag nog skita i att ställa larmet på fredag och bara soooova!

Hur har ni det?!

Snabbgenomgång

Okej, känner att jag måste skriva trots att jag liksom inte riktigt har tid. Inte för att någon nödvändigtvis är intresserad men för min egen skull. Det är liiiite mycket just nu…

  • Grej 1 med hunden. Han halkade i söndags och haltade så illa att jag trodde han brutit nåt. Fick smärtstillande till natten och har nu på eftermiddagen inte haltat särskilt illa. Han vrickade sig nog bara. Phu!
  • Grej 2 med hunden. Eller rättare sagt med min chef. Han som sa att jag hade 6 månader på mig att försöka hitta en lösning på hundrastningsproblemet. Han tjatar minst en gång i veckan ”Har du hittat nån lösning än?” Imorse sa han att ”du förstår ju själv att så här kan vi ju inte ha det. Jag litar på att du fixar det här nu”.
    Eh?! Talade om för honom att jag inte får nån respons på mina annonser (alls) och att jag inte kan trolla. Sen frågade jag honom om han tyckte jag skötte mitt jobb dåligt eller vad som var problemet. Näe. Jag sköter mitt jobb jättebra, men det här funkar inte. Okej. Säg upp mig eller så säger jag upp mig själv, bara välja. ”Nejnejnej” NÄMENSLUTATJATADÅFÖRHELVETEGUBBJÄVEL!!! skrek jag inte men ååååh…
  • Mamma mår bra, de verkar ha klarat sig undan det värsta orkanvädret och även om hon är blöt av det massiva regnet så lever hon och har hälsan, yeay! Hon befinner sig nämligen i Costa Rica, där orkanen Otto härjat nästan en vecka… lätt nervöst kan jag säga.
  • Grannen som lever om exakt varje dag och kväll. Hyresvärden som fått i uppdrag av Hyresgästföreningen att höra av sig till mig har självklart inte gjort det och snart blir jag fan tokig. Inte en enda dag med lugn och ro! Däremot har jag faktiskt fått sova ett par nätter utan öronproppar, alltid nåt.
  • Jobbet. Det där som jag sköter så jävla utmärkt. Det är galet mycket. Jag behöver semester. Vill åka upp till stugan och bara sitta i sängen och läsa och lyssna på hundens snarkningar och eldens sprakande.

Att överhuvudtaget tänka på något annat än de där grejerna, tja… näe, lyckas inte. Eller jo, lite… ibland lyckas jag tänka ut lite julklappar och kanske tralla en sång på Smule men i övrigt… de nada!

Nu måste jag jobba igen. Hoppas ni har det bra! ❤

Drömbröllop

Mina drömmar alltså… sjuuuuka men jäkligt underhållande för det mesta.

Det är sommar, jag ligger på en klippa så nära det klara vattnet att det ibland stänker upp på mina bara ben när vågorna sakta skvalpar in. En bit ifrån mig sitter mamma i en solstol i gräset och läser. Jag bläddrar i någon sorts reklamtidning för smycken och tittar på vigselringar.

”Åh! Titta! DEN var fin!” utbrister jag och pekar på en ring i guld (eh? Jag använder inte guldsmycken IRL), den har en grå sten, lite genomskinlig som en kristall typ. Mamma tittar upp från sin bok. Hon ler.

”Har du hittat huset nu?”

Huset? Jo just det, jag skulle ju köpa ett hus också. Eller två rättare sagt, som ligger på samma tomt, de är gula och lite slitna. Huset är nästan klart, jag ska bara gifta mig först. Förlovningsringen sitter redan på mitt finger, den är också i guld, med små diamanter på hela, ungefär som den där Edbladringen.

Vem jag ska gifta mig med? Mig själv så klart!

”Ja, men jag kan inte bestämma mig om jag ska gifta mig i fjällen eller i skärgården” svarar jag och tänker att om jag gifter mig i fjällen så kan säkert inte morbror och moster komma, det är för långt för dem att åka. Jag ser mig själv som brud för mitt inre. Jag har långt ljust, vågigt hår och slöja, en vit vacker klänning och jag är såååå lycklig. Och inte en enda av mina vänner eller släktingar tycker det är det minsta konstigt att jag ska gifta mig med mig själv.

Wow liksom… Undra just vad den drömmen betyder haha! Måste kolla om det finns nån tolkning….

Här är i alla fall förlovningsringen jag hade i drömmen, eller ja, i princip en sån, det var äkta diamanter i min 😉

copyright EDBLAD

(Bild från Edblad)

Det jag kan tolka ur drömmen är helt enkelt att jag är redo för ett långvarigt åtagande. Kanske drömpartnern dyker upp eller så fortsätter jag vara tillfreds med mig själv, mitt liv och mitt sällskap (kan ju också betyda att jag är enormt självcentrerad haha!)

Folk alltså…

I torsdags hade vi bestämt möte, jag och hundrastarkandidaten. Klockan 18.00.

Hon dök så klart inte upp. Hörde ingenting på hela helgen heller så i morse skickade jag ett sms där jag skrev att jag lägger ner det här nu. Har inte fått något svar på det. Heller.

En kollega skyfflar över jobb på mig för att hen själv har planerat (och fortsätter planera) dåligt. Det blir tajt om tid, hen lyssnar inte på mig som har mer erfarenhet, men okej, det kommer bita kollegan i röven i slutänden eftersom jag inte kan/vill vara med ute i fält och jobba. Bokar man in saker utan att först kolla med den kollegan man tänkt jobba med så kan det bli lite jobbigt nämligen…

Har ytterligare en sån där ”knöla hit, knöla dit”-människa att handskas med nu och jag känner bara att ”Näe. Nu skiter jag i det här.” Passar det inte är det bara dra. Tack å adjö!

Grannen har jag anmält till Hyresgästföreningen, får se vad det ger. Om ens nåt. Hyser inga större förhoppningar faktiskt.

Nåja. Jag är ändå rätt nöjd med tillvaron just nu. Sitter hemma och jobbar. Har ont i huvudet, nyser och hostar och känner mig febrig men det får gå.

Vad gör ni? Mår ni bra?

what

Känslan. Ni vet. Den där…