Arkiv för kategorin ‘ovärldsliga funderingar’

Livet och kärleken och allt vad det innebär

Min morfaster fyller snart 95, hon ligger på sjukhus, är virrig och starkt smärtpåverkad. Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar sitta i bilen i en timme för att åka till henne och hälsa på. Hon känner förvisso igen mig fortfarande men ändå, jag är så splittrad! Hon är sista länken till min morfar, jag tycker så mycket om henne (hon är riktigt skön som svär och lever om, älskar henne för det!) Förhoppningsvis får hon komma hem till sitt eget hem i sinom tid och det kan bli ”som vanligt” igen. Tror förvirringen beror mest på smärtan hon har. Vill bara att hon ska bli bättre!

Varje kväll lägger jag mig i hans säng, hans doft hänger fortfarande kvar där, jag andas, mina hjärtslag saktar ner och jag känner ett enormt lugn. Tänker på honom varje dag, saknar honom så det gör ont ibland. Allt han gav mig. Tryggheten, kärleken, skratten. Jag är så rädd ibland nu. Och det stör mig. Men samtidigt, det fattas ju en bit av mig, inte konstigt att jag haltar…

Kärleken då? Tja… det finns en person jag är intresserad av men i nuläget är jag kluven. Jag har precis lämnat ett nästan 12 år långt förhållande och vill egentligen inte starta något nytt, samtidigt saknar jag sällskap. Ibland. Som introvert vill jag gärna inte ha en annan människa i närheten 24/7. En hund, självklart. Men en människa? Nej tack!

Nåja, det löser sig i slutänden. Det brukar göra det. Saker och ting faller på plats och allting är bara självklart (har jag hört. Aldrig upplevt det själv dock, trots fyra förhållanden, mer eller mindre lyckade… eh… misslyckade. ALLA var misslyckade).

Jaja, just nu fokuserar jag på att inte smälta bort. Mitt hus blir så GALET varmt på sommaren…. Får fixa det. En fläkt eller nåt… 🙂

Det är fult med pengar

Ja. Det verkar vara lite tabu det där med pengar. Men eftersom det här är ett lite anonymt forum så kan jag säga att de senaste månaderna har jag haft över 10 000 kvar på kontot när nästa lön kommer. Så det blir liksom normalt med över 40 papp på kontot den 25:e. Helt sjukt. Jag som är uppvuxen utan i princip.

Missförstå mig inte nu, jag led inte nämnvärt av att växa upp utan särskilt mycket pengar. När jag var riktigt liten blev det ju gröt till både frukost och middag (lunch och mellis på dagis då ju). Inget jag tyckte var konstigt och jag behövde aldrig gå och lägga mig hungrig (vad jag minns).

Så kan det gå när en förälder super upp hela sin lön och alltså lämnar alla räkningar till den andra.

Om  jag spenderat mycket föregående månad blir jag gärna lite ”snål” nästkommande. Försöker hålla mig från att köpa på mig grejer, inte för att jag inte har råd, utan för att min tvårummare börjar bli trång haha!

På jobbet har vi i facket numer en öppen löneklubb. Hittills är vi 10 av 47 som anslutit sig. Jag är enda kvinnan i löneklubben, ligger inte lägst och högt över medel om man räknar över hela landet. Å andra sidan har jag lång erfarenhet av arbetet så det är klart jag har högre lön än nån som gick ut högskolan förrförra året liksom 😉

Pratar ni öppet om pengar? Eller lön rättare sagt. Det verkar vara ett jäkla hysch-hysch om löner men det gynnar ju enbart arbetsgivaren, inte arbetstagaren.

Vad gör jag med mina pengar då? De som blir över alltså. Samlar på hög. Slösar (näe, jag behööööver ju verkligen de där kläderna/oljorna/parfymflaskorna etc etc… 😉 ) på grejer som ger mitt liv mervärde. Som det ska vara.

Har alltid varit väldigt ekonomiskt lagd.

Har ett helt sjukt minne. Alltså, HUUUR kan jag komma ihåg det där? Nästan 35 år senare?

Jag sitter i våningssängen i mormor och morfars stuga och räknar pengar. 27 kronor och 50 öre, nästan 28 kronor! Wow!

Morfar kommer och ställer sig vid sängen, tittar på mig där jag sitter och räknar.

”Oj vad du har sparat!”, säger han.

Och jag känner mig så stolt, jag är duktig som sparar.

Min morfar var min gud typ. Avgudade den mannen!

Hmm… undra just om jag ska tatuera in honom också på kroppen? Once you get inked… ja, det är fasen svårt att sluta lägga till fler tatueringar haha!

Åh! Kom på ett till ”penga-minne”

Mormor och morfars stuga, vi går på vår lilla grusväg ner mot stora vägen och jag säger att jag önskar jag hade 10 000 så jag kunde köpa en häst.

”Varför inte en miljon på en gång?” frågar morfar.

”Jag behöver bara 10 000” svarar jag.

Okej, jag var typ nio och hajade inte riktigt det där med försäkringar, stallhyra och att maten faktiskt kostade pengar också haha!

Oj, det blev ganska långt det här. Så om du orkade läsa ända hit; grattis! Starkt jobbat! 😀

Nu ska jag …. hmm… göra nåt annat. Hej svej!

Två eller tre dagens (det blev tre)

Okej, först och främst –

HUR kan det komma sig att ögonen ändrar färg? Beroende på hur jag mår, var jag är, ljus osv? Nu ser de ju gröna ut?! Okej, visserligen har den där typen som hjälpte min mor att skapa mig, melerande ögon och det kanske kan ha nåt med det att göra men på riktigt… märkligt.

wpf_074128

För det andra –

Jag älskar honom så det är helt sinnessjukt och just nu ser han… rätt bonnläppig ut… eller typ som om hans ansikte smälter (låter charmigt inte sant? 😉 ) Men så här sov han på eftermiddagen när jag jobbade… pardon den dåliga bildkvaliteten:

wpf_125451

Charmknutte! ❤

Och så en tredje grej –

En extra helgdag, ingen jour och jag lyckades övertala en gruppchef till att göra ett jobb som de ville att jag skulle göra hähä! Varför? Gillar jag inte att jobba? Njao, det gör jag väl men han bor fem minuter från arbetsplatsen och jag måste ta en omväg för att göra jobbet. Location location location folket!

Visst låter jag positiv?! Jag försöker, men jag kom precis på att jag måste tvätta i helgen. Å andra sidan har jag vin, godis, film, fyrbent sällskap (as usual) och så ska jag nog skita i att ställa larmet på fredag och bara soooova!

Hur har ni det?!

En söndag i juli

Vad gör man då?

Tja, jag hade som vanligt en ”att-göra”-lista för helgen. Tre av fem punkter avklarade! 😀

Men jag vet inte riktigt om jag gjort rätt på en av punkterna.

Satte en avokadokärna i vatten, med tandpetare, för ungefär 6 veckor sedan, och nu när det började komma en rot så satte jag ner den i en kruka med sandblandad jord som man tydligen ska. Men sen då? Ska jag täcka över med plast eller tillsätta näring eller låta den sköta sig själv eller vavava!?

Hmm, får googla lite haha!

Vad pysslar ni med då? Har ni också haft typ 30 grader varmt och gått omkring som sega getter hela dagen?

Jobbfamiljen

Hängde lite på 9gag igår och ett av inläggen handlade om ”work husband”, alltså ”jobb-make” och jag började fundera lite på dynamiken på en arbetsplats.

Jag har ju jobbat på samma ställe i femton år nu (svårt att ta sig härifrån haha!) och ”familjemedlemmar” kommer och går med ojämna mellanrum.

Vissa saknar man mer än andra när de går vidare och somliga tillskott klarar man sig utan medan andra känns som de alltid funnits där.

Jag har ingen direkt ”jobb-make” även om kollegorna skojar om att jag och snygg-häck-kollegan är som ett gammalt gift par. Enda anledningen till den benämningen är att vi ofta sitter tätt intill varandra och löser korsord på rasterna, i övrigt har vi inte mycket med varandra att göra.

En ”jobb-lillebror” har jag däremot. En sån där som jag skulle slåss för, en sån där som är så jävla jobbig att jag har lust att skaka om honom ibland, men mest av allt försvara och backa upp. Jag gillar honom jättemycket men har aldrig tänkt på honom på ”det” sättet, det känns konstigt, även om han ser väldigt bra ut.

Sen finns det en besserwisser-kusin som alltid kör sitt eget rejs utan hänsyn till andra, en rasistisk sexist-farbror man helst inte vill umgås mer än nödvändigt med (och så hans ”fru”, ytterligare en otäck rasist), små-kusinerna som far omkring som LSD-påverkade kaniner och så de där andra i släkten (som jag inte orkar dra igenom nu) som man liksom träffar på då och då och antingen gillar mer eller mindre… 🙂

Har ni eller har ni haft nån jobb-respektive?

friday

Pengar pengar pengar

Ja, just nu känns det som mitt bankkonto blöder kraftigt.. Är det inte det ena så är det det andra.

  • Hundens mediciner (som försäkringsbolaget inte betalar för denna gång) gick på 530 spänn för 28 tabletter.
  • Bilens AC måste fixas, kostnad ”Eh… mellan 5 och 20 tusen… typ… ish…”
  • Mina knäskydd är inne på sista sucken och jag behöver två… Hittade de här på xxl.se så då ska jag bara ta mig dit också.. Eller äh, jag beställer på nätet. Snabbt å lätt haha!

_xxlknäskydd

  • Försäkringsbolaget betalar heller inte för vidare rehabilitering för hunden, trots att han behöver, så där ryker en tusing ungefär varje månad.
  • Mina matkostnader har skjutit i höjden eftersom jag numer måste äta dubbelt så mycket kött och grönsaker än tidigare.
  • Dessutom har mina jourtimmar reducerats till hälften så lönen kommer ju bli därefter såatte…

Okej. Nu låter det ju som jag gnäller. Och som att pengar är det viktigaste som finns. Och att jag typ måste leva på existensminimum men så är ju inte fallet. Jag är uppvuxen utan pengar i princip. Jag har visserligen förmågan att vända på slantarna både en och två gånger om det behövs, det är bara det att alla stora kostnader kommer samtidigt nu, det känns lite surt.

Plus att hunden tacklade mig på knät i morse så jag bara skrek rakt ut. 43 kilo mastiff som dundrade in i knät så det slog bakåt, oskönt så det förslår ska jag tala om. Jojo, man ska veta att man lever klockan kvart över fem på morgonen haha!

Å andra sidan kan jag glädja mig åt att det redan är torsdag. En och en halv dag kvar till helg. Även om jag faktiskt har just jour imorgon fram till 22.30.

Men ändå…

fridaywine

 

”Bakom mina solglasögon…”

Jag gillar att kunna se folk i ögonen. Samtidigt gillar jag inte sån där intensiv ögonkontakt som en del människor vill ha. Har en kollega som liksom låser fast blicken och det är väldigt obekvämt.

Ögonen säger väldigt mycket. Eller gör väldigt mycket för intrycket man får av en annan människa. Det finns säkert nån psykologisk avhandling (eller tusen) om det men jag funderade på det här om dagen när jag kom på mig själv att tänka –

Men? Jag ser ju LEDSEN ut!

Kanske är det så, att jag är ledsen? Eller att livets alla knock-outer liksom speglar sig i ögonen på nåt vis?

För övrigt är mina ögon inte så där blå, de har små skiftningar i grönt och gult har jag märkt.

wpf_5625

Blir ni också obekväma med  intensiv ögonkontakt eller gillar ni det?

Om man träffade sig själv

Ja, skulle man tycka om sig själv då?

Alltså, jag älskar ju mig själv, helt villkorslöst faktiskt, men om jag skulle träffa en person som var precis som jag… hmm… Just nu har jag lite svårt att använda hjärnan, både på grund av vanlig hjärndimma och på grund av antihistamin- och sömnbristdimma.

Men. Jag tror jag skulle gilla mig själv. Så småningom. Jag är väl medveten om att jag ibland kan uppfattas som kylig och avvisande. Jag jobbar på det. Men när jag är trött ser jag ju sur ut tydligen (precis som alla andra tjejer som inte ler kokett hela tiden).

Ibland kommer jag på mig själv att tänka på hur jag själv skulle reagera om någon gjorde mot mig som jag precis gjorde mot någon annan. Taskigheter ägnar jag mig oftast inte åt, såvida inte personen i fråga förtjänar det (det finns ju såna mänskor också tyvärr).

Om jag skulle försöka titta på mig själv utifrån så tror jag att bilden skulle bli lite osann, ni vet det där talesättet om att inte döma hunden efter håren, det stämmer väldigt bra in på mig.

Objektiv bedömning, utan konversation –

  • Avvisande
  • Individualist
  • Vänlig (jag vet, det krockar med det första, men det beror tydligen på vilken dag det är 😉 )

Objektiv bedömning, med konversation –

  • Stark
  • Avvaktande
  • Charmig

Kanske skulle lagt till ”tvetydig” också haha!

Men som kompis, personligen tycker jag att jag rockar stenhårt som kompis! Jag är snäll, rolig, smart, omtänksam och har självdistans (oftast i alla fall). Dessutom är jag ju ödmjuk, det hör ni ju själva 😉

Skulle ni vilja vara kompis med er själva?

Detaljer

Jag drömmer ju väldigt intensivt, i princip varje natt, men ibland är det bara detaljerna jag minns. Inatt drömde jag mycket, det kommer jag ihåg. Minns även att jag vaknade en tre, fyra gånger, men den detaljen som står ut är vinden.

Sablars vad det blåste i min dröm. Det blåste så hårt att det var svårt att gå och vinden kom från alla håll och kanter!

Om jag tolkar det rakt upp och ner, utan att ta hänsyn till mitt vakna liv så borde ju just stormvindar ha nåt med känslor att göra. Starka känslor, stress, ilska och liknande. Men jag är inte arg. Lite stressad men inte så farligt faktiskt. Trots det är det det enda jag kan tänka mig faktiskt. Stress.

Enligt en del drömtolkningssidor så är förklaringarna –

* Motvind: du får gråta före dagens slut. Medvind: du får skratta före dagens slut. (Okej, då får jag både skratta och gråta, eller skratta så jag gråter? Eftersom vinden kom från överallt haha!)

* En dröm om stark blåst betyder att du trots motgångar och faror ändå ska lyckas med det du vill och även klara att skapa trygghet för dig och din familj.

* To dream that the wind is blowing symbolizes your life force, energy, and vigor. It reflects changes in your life. Alternatively, the dream suggests that you need to pick up your pace and work on achieving your goals more quickly and efficiently.
To dream of strong or gusty winds represent turmoil and trouble in your life. You are experiencing much stress in some waking situation.

Jao, så kan det ju vara. Det visar sig. Kanske betyder det ingenting.

Nåja. En och en halv dag kvar på den här arbetsveckan, sen fyra dagar ledigt. Ska bli sååå skönt!

Vad gör ni idag?

Oviktiga nyheter

Ibland läser jag kvällstidningarna på nätet. Jag blir lika besviken varje gång. Det som får störst plats är nämligen inte nyheter, det är ”framgångs-artiklar” för hur den ena och den andra (flest av kvinnligt kön) blivit av med X antal kilon, har blivit snyggare tack vare nervgift/alger/motorolja/nåt annat lika obskyrt. Sen är det massor av artiklar där rubriken säger en sak och artikeln en helt annat (klick-artiklar) och så är det skvaller om en massa ”kändisar” från diverse såpor. Nånstans däremellan ligger riktiga nyheter. Lite politik, lite krig, lite brott och så är det sporten så klart.

Jag undrar bara –

Varför är det så viktigt att fronta artiklar med folk som gått ner i vikt eller blivit ”snyggare”?

Den som är tjock vet ju om det. Och om en eller annan faktiskt VILL gå ner i vikt så kan hen ta reda på hur man gör alldeles själv. De här artiklarna är till för att (även) normalstora människor ska påminnas om att de inte duger som de är. De är faktiskt lite tjocka och visst skulle de bli såååå mycket mer attraktiva om de bara gick ner några kilo i vikt eller skaffade ögonfransar som når upp till pannan?

Men varför? Varför tycker tidningarna att det är viktigt att tala om för folk att de inte duger? Det är det jag inte förstår.

Människan idag har tillräckligt många krav på sig. Och de flesta har fått lära sig att de i regel inte är perfekta. De flesta har också fått lära sig att de måste ändra på sig för att andra ska tycka om de.

Jo, alla människor har ett val. Vi kan själva välja vad vi läser, vad vi tycker om saker och ting och hur vi ska leva våra liv. Men det är ju så mycket större. Har man fått något itutat sig sedan barnsben, ja då är det ganska svårt att bryta sig loss.

I många år trodde jag att jag var både fet och dum i huvudet.

Det är jag ju inte. Varken det ena eller andra.

Hur kom det sig att jag till slut fattade att det liksom inte var mig det var fel på, utan alla andra då? Fel på de som sa såna saker om mig. Jag vet faktiskt inte hur det gick till riktigt. Och just nu är jag för trött för att grotta ner mig i det.

Det var bara det jag ville nu. Var tvungen att skriva av mig lite bara. Hejs!