Arkiv för kategorin ‘tankar’

Det är fult med pengar

Ja. Det verkar vara lite tabu det där med pengar. Men eftersom det här är ett lite anonymt forum så kan jag säga att de senaste månaderna har jag haft över 10 000 kvar på kontot när nästa lön kommer. Så det blir liksom normalt med över 40 papp på kontot den 25:e. Helt sjukt. Jag som är uppvuxen utan i princip.

Missförstå mig inte nu, jag led inte nämnvärt av att växa upp utan särskilt mycket pengar. När jag var riktigt liten blev det ju gröt till både frukost och middag (lunch och mellis på dagis då ju). Inget jag tyckte var konstigt och jag behövde aldrig gå och lägga mig hungrig (vad jag minns).

Så kan det gå när en förälder super upp hela sin lön och alltså lämnar alla räkningar till den andra.

Om  jag spenderat mycket föregående månad blir jag gärna lite ”snål” nästkommande. Försöker hålla mig från att köpa på mig grejer, inte för att jag inte har råd, utan för att min tvårummare börjar bli trång haha!

På jobbet har vi i facket numer en öppen löneklubb. Hittills är vi 10 av 47 som anslutit sig. Jag är enda kvinnan i löneklubben, ligger inte lägst och högt över medel om man räknar över hela landet. Å andra sidan har jag lång erfarenhet av arbetet så det är klart jag har högre lön än nån som gick ut högskolan förrförra året liksom 😉

Pratar ni öppet om pengar? Eller lön rättare sagt. Det verkar vara ett jäkla hysch-hysch om löner men det gynnar ju enbart arbetsgivaren, inte arbetstagaren.

Vad gör jag med mina pengar då? De som blir över alltså. Samlar på hög. Slösar (näe, jag behööööver ju verkligen de där kläderna/oljorna/parfymflaskorna etc etc… 😉 ) på grejer som ger mitt liv mervärde. Som det ska vara.

Har alltid varit väldigt ekonomiskt lagd.

Har ett helt sjukt minne. Alltså, HUUUR kan jag komma ihåg det där? Nästan 35 år senare?

Jag sitter i våningssängen i mormor och morfars stuga och räknar pengar. 27 kronor och 50 öre, nästan 28 kronor! Wow!

Morfar kommer och ställer sig vid sängen, tittar på mig där jag sitter och räknar.

”Oj vad du har sparat!”, säger han.

Och jag känner mig så stolt, jag är duktig som sparar.

Min morfar var min gud typ. Avgudade den mannen!

Hmm… undra just om jag ska tatuera in honom också på kroppen? Once you get inked… ja, det är fasen svårt att sluta lägga till fler tatueringar haha!

Åh! Kom på ett till ”penga-minne”

Mormor och morfars stuga, vi går på vår lilla grusväg ner mot stora vägen och jag säger att jag önskar jag hade 10 000 så jag kunde köpa en häst.

”Varför inte en miljon på en gång?” frågar morfar.

”Jag behöver bara 10 000” svarar jag.

Okej, jag var typ nio och hajade inte riktigt det där med försäkringar, stallhyra och att maten faktiskt kostade pengar också haha!

Oj, det blev ganska långt det här. Så om du orkade läsa ända hit; grattis! Starkt jobbat! 😀

Nu ska jag …. hmm… göra nåt annat. Hej svej!

Lyckligt lottad

I och med sociala medier så synliggörs mer skit och jag inser att jag är så inihelvete lyckligt lottad, trots att jag är kvinna (för det vet ju alla att kvinnor inte är riktigt lika bra som män…)

Jag har aldrig fått en dickpic skickad till mig, trots ett antal vändor på dejtingsajter.

Jag har aldrig blivit skammad av okända för att jag var tjock.

Jag har aldrig blivit hatad och hotad på grund av min hudfärg, däremot hotad pga andra anledningar.

Jag har aldrig behövt dölja min sexualitet för omvärlden.

Jag tillhör normen i Sverige. Jag kan aldrig riktigt förstå hur det känns att vara svart i en vit värld eller att få äcklade blickar när jag går i bikini på stranden.

Det är rätt märkligt egentligen, att vissa tar sig rätten att hata och hota och vara elaka bara för att en medmänniska inte passar in i ”normen”. Vad är det för jävla norm egentligen?! Att alla ska vara stöpta i samma form annars får man inte vara med? Det är ju helt sjukt.

Det som fascinerar mig mest är den allmänna uppfattningen (bland rövhattarna) att man FÅR vara elak, hotfull, dryg och kränkande mot en annan människa ENBART på grund av vad en själv TYCKER.

Vad fan!?

Jag har väldigt svårt att känna förståelse för ungdomarna som bryter mot lagen här i området, de som stör när de kör moped och EPA-traktorer utanför, skriker och skränar sena kvällar och nätter och inte visar hänsyn. Men inte fasen hotar jag de, jag kastar inte sten på de, jag hatar de inte, jag hatar det de gör, men inte de. Jag hotar inte, kastar inte sten på eller hatar de hundägare som inte har koll på sina hundar här i området. Jag hatar att de inte har vett nog att ha sina åbäken kopplade när de inte har koll på de.

Hur är dessa människor uppfostrade? Vad är det som gjort de så rädda för en människa som inte är kritvit i hyn, hur dåligt självförtroende har de när de skammar en överviktig person, vem lärde de att en kvinna som är stolt över sig själv är en slampa och om hon blir våldtagen har hon sig själv att skylla?

Jag vet inte. Jag vet dock att det finns en massa medmänniskor därute som står upp mot den här skiten och jag är så glad för det!

Facebookgruppen #jagärhär till exempel. Ett fantastiskt initiativ som lovebombar hatfyllda kommentarsfält runt om på nätet. Älskar’t!

Fröken Hockeysmurf

Mår lite halvkasst så jag jobbar hemifrån hela dagen idag, förkylning på gång känns det som. Men det är okej, jag har att göra.

Ska försöka sätta ihop utbildningsmaterial igen. Just nu är det ett enda virrvarr av instruktioner och jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp lektionen.

Det är så mycket viktiga grejer att förmedla och jag vill helst slippa ha hunden liggande i bilen allt för länge. Jag vet nämligen att vi inte kommer hinna färdigt på två timmar så då får han hänga med.

(Paus ett par timmar)

Hmm… nu har jag kört genomgången och det verkar gå på 90 minuter. Å andra sidan måste jag nog lägga till tid för frågor och diskussioner. Gaaah! Tänk att det ska vara så svårt att beräkna tid!

(Paus ett par timmar)

Har skickat en tidplan till en kollega, för att se vad hen tror om tidsåtgången. Phu. Nu har jag jobbat sen strax före 06.00, dags för en paus? En riktig paus alltså, ingen sån där när jag jobbar 🙂

Men på riktigt, jag trodde faktiskt inte jag skulle tycka om att utbilda så mycket som jag gör. Är lite rädd dock att jag kommer låta grinig, för jag är lite sur över att vissa saker vi ska gå igenom har gåtts igenom tidigare och att dessa vuxna människor fortfarande inte verkar vilja ta in det som sägs…

minionschool

Tänk om…

Så har jag tänkt de senaste dagarna.

Tänk om…

Jag kunde få ta med mig hunden till jobbet

Min jädra Lotto-rad kunde gå in med alla rätt

Jag kunde hitta en hundrastare jag faktiskt kan lita på

Ett nytt jobberbjudande skulle uppenbara sig

Ja, tänk om. Nu blev det i alla fall ganska bra, när det gäller hundsituationen i alla fall. Min chef har sagt att jag får jobba halva dagarna hemifrån. Sen att han vill styra min tid så jag inte hinner äta lunch, det ska vi ta och diskutera. Det måste ju funka för mig också. Kan dock inte bestämma mig om jag ska jobba förmiddag eller eftermiddag. Jobbar jag förmiddag på kontoret slipper jag köerna hem (mycket positivt på fredagar!) men jag hinner inte träna innan jobbet. Jobbar jag förmiddag hemma kan jag träna på morgonen men får sitta i köer hem… hmmm…

Ett krav är dock att jag måste fortsätta leta hundrastare (no shit!) Jag vill inget hellre än att hitta någon jag kan lita på, ska försöka övertala min morbror att han kan ta hunden åtminstone ett par dagar i veckan (mot bensinpengar, eftersom moster är allergisk kan inte hunden vara där tyvärr). Tänk om tänk om tänk om!

Förresten kände jag typ Kattas närvaro i morse, plus att jag hade en Queen-låt på hjärnan. Hade inte drömt om vare sig henne eller Queen så jag vet liksom inte var det kom ifrån. Å andra sidan sa hon ju att hon skulle vaka över mig och det kändes tryggt att känna hennes väsen. Jag vet att det låter spejsigt men jag kan inte förklara det på något annat sätt än just närvaro.

Livets orättvisor

Cancer.

Denna helvetes skitsjukdom.

Jag började min fredagsmorgon med ett dödsbesked. Jag vet inte helt säkert varför det tog mig så hårt. Vi var ju bara kollegor. Och jag visste ju att han var jättesjuk och i princip bara väntade på döden. Men jag var nära tårar många gånger under dagen och när jag tillslut kom hem kom också tårarna. I omgångar. Mindes hans röst, hans skratt, sättet han pratade på, hela han. Och den där jävla insikten, att vi aldrig kommer ses igen, vad ont den gör! 😥

Vi jobbade ganska tätt under våra femton år tillsammans. Klart man blir ledsen. Klart man grinar lite. Klart man saknar honom. Även om jag ibland kunde bli vansinnig på att han aldrig kom till saken, att han alltid var tvungen att göra backup på sina backuper, och sen göra backup och spara alla papper också. ”Man vet aldrig”. Näe, precis. Man vet aldrig. Cancerhelvetet kan komma och äta upp en inifrån. Jävla kuksjukdom!

Har vädrat min sorg både på FB, Twitter och Instagram vilket ledde till att en kollega hörde av sig via sms och undrade hur jag mådde egentligen.

Ja, jag vet inte. Varför tar det mig så hårt? Jag vet inte, jag tyckte väl om honom? Ja. Det gjorde jag. Väldigt mycket trots allt.

Vila i frid kära H, spela trummor med Bob Marley och Johnny Cash däruppe kära du, vi ses på andra sidan! ❤

Aldrig fullärd

Jag älskar att lära mig saker! Och just idag fick jag en sån där ”Aaahhaaaa!”-upplevelse.

De överreagerar på plötsliga förändringar de inte har kontroll över, vilket leder till att det kan vara jobbigt att söka hjälp. Att planer ändras i sista stund är väldigt jobbigt då vuxna barn känner att de förlorar kontrollen.

Källa: Miljömagasinet

Ja. Vilka handlar det om?

Barn till missbrukare eller ja, barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer.

Men just det där, jag trodde faktiskt jag hade nån sorts bokstavsdiagnos. Eller Asperberger typ. Men näe, jag är bara barn till en missbrukare. Jahaja, så kan det vara.

Man lär sig nåt nytt varje dag! Vad har du lärt dig idag?

I’m too old for that shit

Skämmas alltså. När jag var yngre var det ju det värsta som kunde hända. Herregud! Tänk om man gjorde bort sig!? Iiiih!

Eller ja, vissa grejer kan ju fortfarande få hjärtat att slå lite extra men det är inte pinsamt.

Som igår. När jag kände mig som en riktig vuxen och skrek till ett gäng kids som klättrade i en mobilmast (förbjudet, inhängnat område). Frågade vad i helvete de gjorde varpå en av dem piper fram ”Klättrar”.

”Kan ni inte läsa för helvete!? Förbjudet område! Klättra ner NU!”

Det gjorde de haha!

Jajjemän, Smurftanten is da shit!

Kände mig lite stolt faktiskt.

Har du också gjort nåt som du skämts  över tidigare men numer är ”för gammal” att skämmas för?