Doktorsavhandling

Hehe! Nu tyckte jag att jag var smart haha! Jo. Jag skulle ju skriva om alla läkare jag haft de senaste åren… sååå… I ordning som följer  –

Vårdcentral
    • Dr Dumhuvud – Han som, när jag satt på britsen i rummet och klagade över smärtor i knän, fötter och händer, la sina händer (som en handpåläggning typ) på min hjässa och tryckte nedåt.
      ”Gjorde det ont?” frågade han.
      ”Eh? Näää” svarade jag.
      Han ställde sin diagnos blixtsnabbt:
      ”Det blir så där när man blir äldre, det är bara vänja sig”
      Varje gång jag var där kändes det som jag var till besvär, han tittade knappt på mig och kändes stressad. Han ville inte ha med mig att göra helt enkelt.
      När jag ringde upp och sa att jag inte accepterade hans sk diagnos (dvs redo att sättas på ålderdomshem vid 32 års ålder) blev han skitsur och svarade grinigt att då fick jag väl BYTA vårdcentral då om det inte passade!

Bytte vårdcentral alltså.

Privat vårdcentral
  • Dr S – Som till en början entusiastiskt skickade mig till smärtkliniken men sen inte blev nöjd (ingen annan heller för den delen, utom möjligtvis Dr K som ställde diagnosen) med resultatet.
    Jag gick med på allt (till slut), för jag trodde i min enfald att jag då skulle bli utredd vidare. Men nä. En sak i taget. Inte helheten. Inga zebror, bara hästar. Han ville inte lyssna när jag bad om remiss till Klinisk Genetik (”För att åtminstone utesluta EDS!”) och när jag tillslut gick med på att medicineras mot hypokondri fick jag en överdos av serotonin. Sjukt otrevligt kan jag meddela. Till slut ryckte han på axlarna och sa ”Jag vet inte vad jag ska göra med dig…”

Nähä. Dåså. Fick göra som jag alltid gjort… ta tag i saken själv då. Lilla fröken Kan Själv heter jag, och du? 😉

Privat läkare
  • Dr Do It – Jodå, här fick man räkna med att sitta i väntrummet i minst en timme innan man fick träffa doktorn men alltså…
    Jag. Fick. Hjälp.
    I början. Första besöket behövde jag bara visa mina överrörliga leder och berätta om älskade, saknade Kattas misstankar om EDS och farbror doktorn skickade iväg en remiss till Klinisk Genetik direkt.
    Andra besöket var jag där för min huvudvärk och att jag kände konstiga dofter som ingen annan kände. Remiss till röntgen för skallen. Check.
    Tredje och sista besöket minns jag inte ens varför jag var där, var nog ett återbesök. Hur som helst ruttnade jag ihop på att jag fick vänta så länge och sen ville han bara prata om mitt jobb (som tydligen är vansinnigt intressant för fler än mig haha!)

Så. Då provar vi igen då. Ny vårdcentral. Eller ja, nygammal… Och vilken jävla cirkus innan jag hittade rätt! 😯

Vårdcentral (rond 2)
  • Dr Husan – Läkare #1 jag hade i min återkomst till VC. Nog så bra men jobbade deltid, var småbarnsmamma och slutade dessutom efter ett några månader.
  • Dr M – Ersatte Dr Husan vid två besök. Mitt i min utredning (var ju liksom inget hon kunde styra över) så skulle hon på semester, så in med…
  • Dr X – Som dagen innan mitt besök helt plötsligt lånades ut till en annan vårdcentral. Okej, alltså, dags för…
  • Dr Y – Hon hade mage att bli tvärsjuk samma dag jag skulle till henne. 😉 Så… next in line?
  • Dr Bra – (Han får åtminstone heta så tills vidare)
    Samtliga tidigare läkare på vårdcentralen i rond 2 har varit kvinnor eftersom jag ruttnat ihop totalt på manliga läkare, men nu hände det sig så att jag mådde sämre och faktiskt i princip inte hade nåt val annat än att gå till den manlige doktorn.
    Hej å hå! Grattis! Jag vann! 😛 Trägen vinner va?

Dr Gyn – Vi har myom i släkten, jag hade haft mellanblödningar och var lite orolig (eftersom jag, som vanligt, haft ont i magen också). Efter undersökningen fnyser läkaren och drygar sig med följande kommentar: ”Men vaddå? Trodde du att det var nåt eller!?”
Eh? NÄ. Sjääääälvklart inte, jag gillar bara att vara troslös med benen i vädret samtidigt som en okänd människa gräver med diverse verktyg och fingrar mellan mina ben.

Jo, det var de. Sen har vi ju de här läkarna som jag bara träffar då och då på olika inrättningar, som Klinisk Genetik och Ersta Diakoni (utredningen för magproblemen). De har varit bra över lag. Om vi bortser från dr K på smärtkliniken då, som vred och vände på mina symtom, som tjatade om symtom jag inte hade men tydligen SKULLE ha för att få ”rätt” diagnos, som helt enkelt satte ”sin” diagnos för att det skulle se bra ut i hennes forskningsstatistik och som vägrade ge mig den medicin som bevisligen funkar bäst mot min smärta.
Hon, som skrattade nedlåtande åt mig och med en fnysning utbrast att ”Citodon funkar ju inte!”
Scusi tanten, men är det du eller jag som känner smärtan i MIN kropp?
Utöver henne så. Ja. De andra har varit bra.

Sett till andra bloggares erfarenheter så måste jag säga att jag nog ändå klarat mig rätt lindrigt undan. Faktiskt. Så kan man säga. 🙂

Annonser

Kommentarer till: "Doktorsavhandling" (1)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: