Arkiv för kategorin ‘å hur var det här då?’

Långhelg igen!

Himla soft tid på året det här haha!

Tog dessutom ledigt imorgon så det blir extra långt för mig (slipper jouren! Eller ja, jag bytte med en kollega så nästa gång har jag två dagar på raken).

Är ju ute och jobbar ibland och den jag pratar och träffar mest ute har en förmåga att säga mitt namn i typ varannan mening. Plus, gärna stå och fippla med verktyg samtidigt eftersom han (vi kan kalla honom R) inte verkar veta vad han ska göra av händerna. Blev lite förundrad men så tänkte jag att han kanske har lika dåligt minne som jag och upprepar sig för att komma ihåg vad jag heter. Fast han är ju bara typ 20 å en kvart gammal så det bådar ju inte gott för framtiden haha! Så minnesvärd jag är… 😛

Igår pratade vi i telefon och då började han med att säga att jag skulle åka till en viss adress och där prata med gräv-killen (för att veta vad jag ska göra och var). Sekunden efter ändrade han sig: ”Eller nej förresten, jag kommer och visar dig istället”.

Oookej…

Grävkillen visste exakt vart han skulle gräva och vart jag skulle vara såatte…

En kollega på kontoret undrade om jag fått en liten beundrare på halsen eftersom vi hörs så frekvent jag och R.

Möjligt, jag är ju helt fantastisk haha! Händer då och då att såna där ”smågrabbar” får glitter i ögonen när de träffats av min explosiva charm. Detta trots att jag är typ 15 år äldre än de? Bara tacka och ta emot hehe!

”Tyvärr” verkar R vara en riktigt bra kille, så jag får passa mig så jag inte trillar dit. Kan bli jobbigt att jobba med honom då 😀

Den yngsta jag faktiskt interagerat med på ett mer fysiskt plan ( 😉 ) var 14 år yngre. Trodde det skulle vara jättebra men satan så uselt sex! (Kanske ska poängtera att han var 22 så ni inte tror jag gjorde nåt olagligt haha!)

Bästa sexet hade jag med ett ex, han var 15 år äldre. Erfarenhet slår ungdom…

Hmm, nu lallade jag iväg lite men men. Sitter och väntar på svar från en kollega och insåg precis att jag inte fått något för att jag skickade frågan 06.10 och de på kontoret brukar starta vid 8-rycket.

Ha en bra dag!

Lucida drömmar

Har för mig att jag skrivit om det förut men jag hittar inte inlägget.

Drömde (igen) om den där kollegan. Han som, i min drömvärld i alla fall, är så vansinnigt förälskad i mig. Ja, jag har drömt om honom tidigare. Numer jobbar vi ganska tätt ihop också, kan bero på det kanske? Han ringer också rätt ofta  efter arbetstid och pratar typ en halvtimme. Det börjar med jobbprat men sen glider det in på ”kompisprat”. Alltså, det blir lite arbetsplatsgnäll, lite privat, lite dumheter…

Inatt var jag dock medveten om att jag drömde, jag hade ju kunnat göra vad som helst! Gjorde jag det? Nä.

Jag avvisade honom, för att han är gift (förra drömmen lämnade han frun för mig och hon var helt okej med det haha!)
Visserligen avvisade jag honom EFTER mycket intensivt hångel, men alltså innan vi höll på att gå hela vägen. Seriöst!? Vad fan tänkte jag där liksom!? Haha! Jag visste ju att jag drömde!

Han är gift. Han är också en kollega jag gillar. Som kollega. Men han är snygg och jag menar, om jag ändå drömmer… varför inte gå hela vägen? Hmm, får se om jag kan göra nåt åt det inatt haha! Det var längesen jag hade sex med nån annan än mig själv 😀

Har ni haft lucida drömmar?

Energidump

Energin tog jätteslut i onsdags.

Har jobbat och jobbat och jobbat, pusslat och fixat och grejat. I onsdags skulle jag ha genomgång med flera externa kollegor och var superpepp (ehh… nu ljög jag, kände mig inte alls pepp. För det spelar ingen roll hur många gånger jag går igenom de här grejerna, de externa kollegorna gör som de vill ändå…)

Hur som helst. Onsdag morgon, upp och ut med hunden, käka frukost och sminka mig… sen kom frukosten tillbaka. Tänkte att det var på grund av Citodonet som jag spydde, hade tagit två tabletter både måndag och tisdag och mått lite illa (brukar normalt inte reagera alls). När jag sen spydde tre gånger till så insåg jag att jag blivit magsjuk på riktigt. Bara ställa in allt, lägga sig i sängen med en spyhink nedanför och hoppas på det bästa.

I torsdags lyckades jag med bedriften att kräkas på mig själv. Sååå dumt! Låg i soffan och vilade, sen mådde jag lite illa och tänkte att ”Näe, jag tar spyhinken med mig och lägger mig i sängen istället”.

Hinner fram till sovrumsdörren och känner att ”Oups! Nähä…” 

Vad gör jag!? Kräks i hinken jag har i höger hand?

Självklart inte.

Jag STÄLLER NER HINKEN på golvet, håller vänsterhanden för munnen … och kräks…

Eh!? Goddag yxskaft!

Suck. Mår bättre nu i alla fall. 🙂

Sen var det ju det där med hunden. Vi var på djursjukhuset och ortopeden. Han visade filmen för deras neurolog och mejlade mig svaret – Lix har, mest troligt, något som kallas REM-beteendestörning. Inget farligt.

Han skrev också att även om det skulle vara en hjärntumör som gör att han skakar så är en sån diagnos en ”dödsdom” och då är det bättre att han får lalla runt och vara glad och pigg så länge han kan liksom. Man gör inget åt sånt, särskilt inte på så här gamla hundar. Jag är bara nöjd och glad att jag fått veta vad det är, nu känns hans REM-skakningar inte så irriterande längre 😉

REM-beteendestörning innebär att han lättare lever ut sina drömmar med sparkar osv och även har mer ”vilda” drömmar, typ som jag då haha!

Konstiga drömmar

Ja, jag drömmer ju ganska mycket, och tydligt och de senaste två nätterna alltså.

Igår natt var jag först ute på nån sorts äventyr med en massa människor från den Facebook-grupp jag är med i som är för oss i kommunen.

Jag känner ingen av de personligen (de i drömmen i alla fall) men en av killarna svansade efter mig och honom kunde jag namnge med både för- och efternamn. En liten skit, typ 16, som i drömmen tyckte jag var typ det bästa som hänt sen Iphone släpptes haha! I början var allt soligt och glatt men i slutet av drömmen var jag jagad, lillskiten mördad och nu stod mördaren över mig och tryckte ett järnspett i ryggen på mig. Det gick aldrig rakt igenom (väckte nog mig själv) men jag var livrädd och försökte fly men jag kunde inte röra mig. Runt om mig låg alla mina ”äventyrskamrater”, döda, slaktade av den store, kraftige mannen med svarta kläder och mask för ansiktet…

Lite stressad kanske..?

Inatt drömde jag om pappa.

Jag var tillbaka i huset där vi bodde när de skilde sig. Det bankar på dörren och jag går och öppnar. Jag är vuxen i drömmen. Pappa står utanför, han ser så ung och fräsch ut? Solen skiner. Inte ett spår av åren av missbruk? Han är stressad, rädd och tydligen jagad. Han vill inte komma in och jag vill inte släppa in honom heller. Men han vill säga nåt eller kanske bara se mig innan. Innan vad?

”Jag hinner inte, jag måste gå nu” säger han och försvinner i en dimma. Men han ler lite. Utan ord säger han att han saknar mig. Borta.

Funderar på om jag kommer få ett dödsbud idag eller om det helt enkelt är så att jag bara saknar att ha en pappa som inte först och främst fokuserar på sitt missbruk och sig själv…?

Drömmar alltså. Jag älskar att sova och älskar att drömma men ibland alltså… min hjärna är full av fantasi och kan koka ihop de konstigaste drömmar haha!

Små ögonblick

Börjar fylla på min minnesburk för 2017, går rätt bra faktiskt. Tror det beror på att jag faktiskt jobbar stenhårt på att hitta de där små ögonblicken som gör att jag ler.

Som till exempel det där att hunden ibland tittar upp på mig från sitt hörn i soffan, och när jag klappar honom lite på tassen och säger ”It’s all right baby, I’m right here” så lägger han sig lugnt tillrätta igen.

Varför jag pratar engelska med min hund?

Ingen aning. Ibland blir det så, och jag säger inte att min hund är ett geni, men han hajar rätt mycket den där. Både verbalt och icke-verbalt. Min bästis! ❤

4288

(Gammal bild, men en av mina favoriter. Han är nog bara 1 eller 2 år här. Om lite drygt en månad fyller han 10! Herregud! :O ❤ )

Huvud, axlar, knä å tå

Okej, ni trallar inte på den sången nu va? 😉 😛

Just nu går dagarna skitfort. Mest för att jag har så inihelvete mycket att göra. Galet!

Humöret är lågt och stundtals får jag tillbaka de där tankarna och känslorna jag hade i tonåren.

Muntert värre. Men ibland känns det som att ingen av mina 75 Facebookvänner (varav de flesta jag faktiskt känner IRL) orkar engagera sig i det jag skriver i mina statusuppdateringar. Jag är inte så viktig liksom. Nån man tar kontakt med när ingen annan finns tillgänglig bara.

Äh… jag behöver ju verkligen semester! Från jobbet, från vardagen, från mitt blåa mående… Helst innan jag blir deprimerad.

Det var huvud-delen det. 😉

Axlarna är spända så jag blir yr i huvudet. Ont gör de också eftersom jag stressar så förbannat (hej svej EDS). Knäet vill sjukgymnasten att jag ska ta med till en ortoped och sen eventuellt operera, det vill inte jag. Tårna.. tja… näe, de är det nog ganska bra med faktiskt haha!

Fortfarande två veckor kvar till jag får åka till stugan… jag önsketänker ju att det är en vecka till jag ska åka men näe… suck..!

864

Igår var verkligen en sån dag! *pekar på bilden* 😀 Jisses vad somliga är envisa och korttänkta. Jaja… folk och folk ja…

Leeeeeeeeeeeess!

Jepp. Fortfarande helt less på typ allt. Kollade igenom min ”minnesburk” från 2016 och trots att den bara var halvfull så var det en del grejer jag faktiskt glömt att jag gjort haha! Kanske inte säger så mycket i och för sig, med tanke på mitt minne…

Ska försöka fylla den helt det här året, även om jag i nuläget som sagt är ruskigt less…

tooold

Har fått ont i mitt högerben igen, kan knappt stödja på det ibland och det värker som fasen på utsidan av vaden. Har fått frågan, ett gäng gånger, om jag skadat mig (alltså typ ramlat eller så) men hela tiden sagt nej. Så i går, kom jag på att jag ju den 20 oktober (dubbelkollade med bloggen) stampat hårt i betonggolvet på jobbet och fått djävulskt ont. Har ont på samma ställen nu ju. Men det var ju två månader sen… hur går det ihop? EDS? Stressfraktur? Vem vet? Bokat tid hos sjukgymnast om en vecka i alla fall, eftersom Dr Bra (kanske är tillbaka) är så poppis att det inte går att få tid till honom… 😥

Grannarna lever om fortfarande (så klart) och jobbet är rätt trist just nu, trots att jag får åka ut och jobba i fält på egen hand (och får beröm av mer erfarna kollegor).

Det som livar upp är hunden, han ger mig alltid massor av kärlek och skratt, karaoken på Smule och att jag får höra från främlingar (på Smule) att jag är rolig, det värmer!

bebis

Hoppas ni har det bra!