Arkiv för kategorin ‘å hur var det här då?’

Energidump

Energin tog jätteslut i onsdags.

Har jobbat och jobbat och jobbat, pusslat och fixat och grejat. I onsdags skulle jag ha genomgång med flera externa kollegor och var superpepp (ehh… nu ljög jag, kände mig inte alls pepp. För det spelar ingen roll hur många gånger jag går igenom de här grejerna, de externa kollegorna gör som de vill ändå…)

Hur som helst. Onsdag morgon, upp och ut med hunden, käka frukost och sminka mig… sen kom frukosten tillbaka. Tänkte att det var på grund av Citodonet som jag spydde, hade tagit två tabletter både måndag och tisdag och mått lite illa (brukar normalt inte reagera alls). När jag sen spydde tre gånger till så insåg jag att jag blivit magsjuk på riktigt. Bara ställa in allt, lägga sig i sängen med en spyhink nedanför och hoppas på det bästa.

I torsdags lyckades jag med bedriften att kräkas på mig själv. Sååå dumt! Låg i soffan och vilade, sen mådde jag lite illa och tänkte att ”Näe, jag tar spyhinken med mig och lägger mig i sängen istället”.

Hinner fram till sovrumsdörren och känner att ”Oups! Nähä…” 

Vad gör jag!? Kräks i hinken jag har i höger hand?

Självklart inte.

Jag STÄLLER NER HINKEN på golvet, håller vänsterhanden för munnen … och kräks…

Eh!? Goddag yxskaft!

Suck. Mår bättre nu i alla fall. 🙂

Sen var det ju det där med hunden. Vi var på djursjukhuset och ortopeden. Han visade filmen för deras neurolog och mejlade mig svaret – Lix har, mest troligt, något som kallas REM-beteendestörning. Inget farligt.

Han skrev också att även om det skulle vara en hjärntumör som gör att han skakar så är en sån diagnos en ”dödsdom” och då är det bättre att han får lalla runt och vara glad och pigg så länge han kan liksom. Man gör inget åt sånt, särskilt inte på så här gamla hundar. Jag är bara nöjd och glad att jag fått veta vad det är, nu känns hans REM-skakningar inte så irriterande längre 😉

REM-beteendestörning innebär att han lättare lever ut sina drömmar med sparkar osv och även har mer ”vilda” drömmar, typ som jag då haha!

Konstiga drömmar

Ja, jag drömmer ju ganska mycket, och tydligt och de senaste två nätterna alltså.

Igår natt var jag först ute på nån sorts äventyr med en massa människor från den Facebook-grupp jag är med i som är för oss i kommunen.

Jag känner ingen av de personligen (de i drömmen i alla fall) men en av killarna svansade efter mig och honom kunde jag namnge med både för- och efternamn. En liten skit, typ 16, som i drömmen tyckte jag var typ det bästa som hänt sen Iphone släpptes haha! I början var allt soligt och glatt men i slutet av drömmen var jag jagad, lillskiten mördad och nu stod mördaren över mig och tryckte ett järnspett i ryggen på mig. Det gick aldrig rakt igenom (väckte nog mig själv) men jag var livrädd och försökte fly men jag kunde inte röra mig. Runt om mig låg alla mina ”äventyrskamrater”, döda, slaktade av den store, kraftige mannen med svarta kläder och mask för ansiktet…

Lite stressad kanske..?

Inatt drömde jag om pappa.

Jag var tillbaka i huset där vi bodde när de skilde sig. Det bankar på dörren och jag går och öppnar. Jag är vuxen i drömmen. Pappa står utanför, han ser så ung och fräsch ut? Solen skiner. Inte ett spår av åren av missbruk? Han är stressad, rädd och tydligen jagad. Han vill inte komma in och jag vill inte släppa in honom heller. Men han vill säga nåt eller kanske bara se mig innan. Innan vad?

”Jag hinner inte, jag måste gå nu” säger han och försvinner i en dimma. Men han ler lite. Utan ord säger han att han saknar mig. Borta.

Funderar på om jag kommer få ett dödsbud idag eller om det helt enkelt är så att jag bara saknar att ha en pappa som inte först och främst fokuserar på sitt missbruk och sig själv…?

Drömmar alltså. Jag älskar att sova och älskar att drömma men ibland alltså… min hjärna är full av fantasi och kan koka ihop de konstigaste drömmar haha!

Små ögonblick

Börjar fylla på min minnesburk för 2017, går rätt bra faktiskt. Tror det beror på att jag faktiskt jobbar stenhårt på att hitta de där små ögonblicken som gör att jag ler.

Som till exempel det där att hunden ibland tittar upp på mig från sitt hörn i soffan, och när jag klappar honom lite på tassen och säger ”It’s all right baby, I’m right here” så lägger han sig lugnt tillrätta igen.

Varför jag pratar engelska med min hund?

Ingen aning. Ibland blir det så, och jag säger inte att min hund är ett geni, men han hajar rätt mycket den där. Både verbalt och icke-verbalt. Min bästis! ❤

4288

(Gammal bild, men en av mina favoriter. Han är nog bara 1 eller 2 år här. Om lite drygt en månad fyller han 10! Herregud! :O ❤ )

Huvud, axlar, knä å tå

Okej, ni trallar inte på den sången nu va? 😉 😛

Just nu går dagarna skitfort. Mest för att jag har så inihelvete mycket att göra. Galet!

Humöret är lågt och stundtals får jag tillbaka de där tankarna och känslorna jag hade i tonåren.

Muntert värre. Men ibland känns det som att ingen av mina 75 Facebookvänner (varav de flesta jag faktiskt känner IRL) orkar engagera sig i det jag skriver i mina statusuppdateringar. Jag är inte så viktig liksom. Nån man tar kontakt med när ingen annan finns tillgänglig bara.

Äh… jag behöver ju verkligen semester! Från jobbet, från vardagen, från mitt blåa mående… Helst innan jag blir deprimerad.

Det var huvud-delen det. 😉

Axlarna är spända så jag blir yr i huvudet. Ont gör de också eftersom jag stressar så förbannat (hej svej EDS). Knäet vill sjukgymnasten att jag ska ta med till en ortoped och sen eventuellt operera, det vill inte jag. Tårna.. tja… näe, de är det nog ganska bra med faktiskt haha!

Fortfarande två veckor kvar till jag får åka till stugan… jag önsketänker ju att det är en vecka till jag ska åka men näe… suck..!

864

Igår var verkligen en sån dag! *pekar på bilden* 😀 Jisses vad somliga är envisa och korttänkta. Jaja… folk och folk ja…

Leeeeeeeeeeeess!

Jepp. Fortfarande helt less på typ allt. Kollade igenom min ”minnesburk” från 2016 och trots att den bara var halvfull så var det en del grejer jag faktiskt glömt att jag gjort haha! Kanske inte säger så mycket i och för sig, med tanke på mitt minne…

Ska försöka fylla den helt det här året, även om jag i nuläget som sagt är ruskigt less…

tooold

Har fått ont i mitt högerben igen, kan knappt stödja på det ibland och det värker som fasen på utsidan av vaden. Har fått frågan, ett gäng gånger, om jag skadat mig (alltså typ ramlat eller så) men hela tiden sagt nej. Så i går, kom jag på att jag ju den 20 oktober (dubbelkollade med bloggen) stampat hårt i betonggolvet på jobbet och fått djävulskt ont. Har ont på samma ställen nu ju. Men det var ju två månader sen… hur går det ihop? EDS? Stressfraktur? Vem vet? Bokat tid hos sjukgymnast om en vecka i alla fall, eftersom Dr Bra (kanske är tillbaka) är så poppis att det inte går att få tid till honom… 😥

Grannarna lever om fortfarande (så klart) och jobbet är rätt trist just nu, trots att jag får åka ut och jobba i fält på egen hand (och får beröm av mer erfarna kollegor).

Det som livar upp är hunden, han ger mig alltid massor av kärlek och skratt, karaoken på Smule och att jag får höra från främlingar (på Smule) att jag är rolig, det värmer!

bebis

Hoppas ni har det bra!

Önsketänkande

Julklapparna är klara i alla fall. Ska bara slå in en av de. Har sjukt mycket på jobbet och igår blev jag anklagad för att ljuga om att jag inte hade tid att hjälpa en extern kollega.

Hen sa att jag vid upprepade tillfällen sagt ”Jag har inte tid att hjälpa dig” och istället pysslat med privata saker. Vad de privata sakerna var fick jag inte veta.

Det har hänt EN gång att jag sagt att jag inte har tid. Dessutom, det hade ju varit en jävla skillnad om jag sagt att jag inte VILL hjälpa personen. Och när jag har hjälpt till/instruerat så blir det fel ändå… Hen tyckte att jag ska skulle släppa exakt allt och svara på personens frågor istället. Okej om du brinner, ja, jag släpper allt jag har för händerna och hjälper dig. Men när du ringer om saker jag svarat på fem gånger tidigare och jag håller på med annat, då får du faktiskt fråga någon av de andra kollegorna…

Nåja. Skit i det. Behövde få ur mig det där.

Nu något roligare – En (intern) kollega kom in till mig och lyste som en liten sol när hon sa att hon drömt om mig (igen!) inatt. Tydligen hade jag hållit på så mycket med no poo att jag förvandlats till ett hallon! 😯 😀

Det blir ju ingen lång julledighet men det blir ändå lite lugnare på kontoret, skönt. Min största önskan just nu är dock just det, ledighet. Jag vill ha tid, minst två veckor, att bara ladda batterierna. Så skönt det skulle vara! (Gick in i semesterlistan på jobbet nu och tog åtminstone fredag ledigt haha!)

Vet inte varför jag rubricerade inlägget ”Önsketänkande”? Kanske för att min hjärna var så upptagen med att önsketänka om tid och ledighet och sömn och mys? 😉

En önskning jag har är i alla fall att filmerna jag beställt från Discshop hinner fram innan fredag men det ska jag nog inte räkna med, fatta hur många paket som skickas just nu! Stackars brevbärarna! Min nya Fitbit kommer nog nästa år. Helt sjukt egentligen! Köpte min Fitbit i april, jag har limmat fast gummifästena två gånger men nu kontaktade jag deras support i ett annat ärende (sovtiderna synkade inte, borde fattat svaret själv pinsamt nog… ”starta om” haha!) och nämnde i förbifarten att armbandet hade luftbubblor och lossnat här och var.
Så. Självklart skickar de en ny Fitbit till mig haha! Deras support är för övrigt fenomenal! När jag skulle installera och ställa in min Fitbit fick jag fantastisk hjälp, älskar företag som tar hand om sina kunder, bra jobbat!

Oj. Vad långt det blev! Hejsvej!

Snabbgenomgång

Okej, känner att jag måste skriva trots att jag liksom inte riktigt har tid. Inte för att någon nödvändigtvis är intresserad men för min egen skull. Det är liiiite mycket just nu…

  • Grej 1 med hunden. Han halkade i söndags och haltade så illa att jag trodde han brutit nåt. Fick smärtstillande till natten och har nu på eftermiddagen inte haltat särskilt illa. Han vrickade sig nog bara. Phu!
  • Grej 2 med hunden. Eller rättare sagt med min chef. Han som sa att jag hade 6 månader på mig att försöka hitta en lösning på hundrastningsproblemet. Han tjatar minst en gång i veckan ”Har du hittat nån lösning än?” Imorse sa han att ”du förstår ju själv att så här kan vi ju inte ha det. Jag litar på att du fixar det här nu”.
    Eh?! Talade om för honom att jag inte får nån respons på mina annonser (alls) och att jag inte kan trolla. Sen frågade jag honom om han tyckte jag skötte mitt jobb dåligt eller vad som var problemet. Näe. Jag sköter mitt jobb jättebra, men det här funkar inte. Okej. Säg upp mig eller så säger jag upp mig själv, bara välja. ”Nejnejnej” NÄMENSLUTATJATADÅFÖRHELVETEGUBBJÄVEL!!! skrek jag inte men ååååh…
  • Mamma mår bra, de verkar ha klarat sig undan det värsta orkanvädret och även om hon är blöt av det massiva regnet så lever hon och har hälsan, yeay! Hon befinner sig nämligen i Costa Rica, där orkanen Otto härjat nästan en vecka… lätt nervöst kan jag säga.
  • Grannen som lever om exakt varje dag och kväll. Hyresvärden som fått i uppdrag av Hyresgästföreningen att höra av sig till mig har självklart inte gjort det och snart blir jag fan tokig. Inte en enda dag med lugn och ro! Däremot har jag faktiskt fått sova ett par nätter utan öronproppar, alltid nåt.
  • Jobbet. Det där som jag sköter så jävla utmärkt. Det är galet mycket. Jag behöver semester. Vill åka upp till stugan och bara sitta i sängen och läsa och lyssna på hundens snarkningar och eldens sprakande.

Att överhuvudtaget tänka på något annat än de där grejerna, tja… näe, lyckas inte. Eller jo, lite… ibland lyckas jag tänka ut lite julklappar och kanske tralla en sång på Smule men i övrigt… de nada!

Nu måste jag jobba igen. Hoppas ni har det bra! ❤